(KD) Svar kring manspolitiska frågor

Kristdemokraterna blev första parti ut att återkomma med svar på mina ”manspolitiska” frågor. Här nedan återges deras svar, samt några korta reflektioner från min sida. (Den huvudsakliga bedömningen av deras svar lämnar jag dock åt er att göra individuellt.)

Fetstil = min ursprungliga fråga, kursiv stil = KD:s svar, normal brödtext = mina kommentarer.

1. Anser ni att män som grupp i Sverige av idag är överordnade kvinnor som grupp? (Om ”Ja”, exemplifiera gärna vilka formella eller informella rättigheter ni anser att män har som kvinnor saknar.)

Nej.

Se där, ja. Ett (enligt mig sansat) ställningstagande som förmodligen lär komma att sticka ut lite om/när alla partiers svar har kommit in.

2. Anser ni att män som grupp har något som helst kollektivt ansvar för vad individuella brottslingar av manligt kön gör?

Nej. Däremot har alla ett ansvar, såväl kvinnor som män, att motarbeta de strukturer, fördomar och traditionella föreställningar som finns i samhället och som försvårar jämställdhet mellan män och kvinnor.

Ett tydligt och bra nej. Sedan har jag inget att anföra emot tillägget heller. Jag är definitivt för ett motverkande av fördomar och rigiditet i könsrollerna, och tycker det är bra att KD är tydliga med att de aspekter av nuläget en eventuellt inte gillar inte bara är mäns ”fel”/ansvar.

3. Ungefär 1/3 av de fysiskt skadade av partnervåld är män, men trots det finns det försvinnande få (och undermåligt finansierade) mansjourer. Har ni några konkreta förslag för att förbättra situationen för utsatta män, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

Det behövs fler mansjourer. Det behövs också ökad kunskap och förståelse inom sjukvården så att den drabbade kan få rätt hjälp och stöd.

Bra åsikter som sådana, men det hade så klart varit ännu bättre med konkreta förslag; en tydlig politisk handlingsplan.

4. Jag menar att utpekade faderskandidater (utanför äktenskap) bör ha rätt att kräva faderskapstest, och att det inte skall vara möjligt att bli underhållsskyldig utan positivt testresultat. Stödjer ni denna uppfattning?

Dagens lagstiftning bygger på att det rättsligt fastställda faderskapet i största möjliga utsträckning ska överensstämma med det biologiska. Om modern vid barnets födelse är gift ska mannen i äktenskapet anses som barnets far. Ska en viss man inte anses som far till ett barn enligt faderskapspresumtionen, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. Socialnämnden bör då verka för att det görs en blodundersökning av modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär det eller det finns anledning att anta att modern haft samlag med mer än en man under den tid då barnet kan vara avlat.

Av bestämmelserna i 2 kap. 6 § föräldrabalken följer att socialnämndens representant alltid bör verka för att en rättsgenetisk utredning görs om mannen begär det. Detta gäller även om utredningen inte tyder på att mer än en man är aktuell. En man som tror sig vara far till ett barn kan vända sig till socialnämnden och begära att en rättsgenetisk utredning ska göras och socialnämnden ska i sådana fall verka för att en utredning kommer till stånd. Vi har därför inte föreslagit några förändringar av nuvarande lagstiftning.

I skenet av hur situationen beskrivs känns den avslutande meningen inte orimlig, men det vore intressant att närmare granska vad ”socialnämnden ska i sådana fall verka för att en utredning kommer till stånd” innebär i praktiken. Finns det minsta risk att faderskapstest inte görs, bör lagstiftningen fortfarande justeras så att det blir en absolut rättighet för den utpekade faderskapskandidaten.

5. På liknande manér anser jag att genom test bevisade pappor automatiskt bör få gemensam vårdnad om barnet, även om föräldrarna inte är gifta. Stödjer ni denna uppfattning?

Kristdemokraterna anser att det är angeläget att båda föräldrarna är delaktiga i barnets förhållanden och tar ansvar för barnet. Gemensam vårdnad spelar en stor roll när det gäller att utöka möjligheterna för barn att skapa en relation till båda sina föräldrar och att i vid mening främja barnets bästa. I de allra flesta fall är gemensam vårdnad ur barnets synvinkel en mycket bra vårdnadsform. Detta gäller oavsett om föräldrarna är gifta eller ogifta och oavsett om de bor tillsammans eller om de bor isär. Enligt socialstyrelsens statistik anmäler också en mycket hög andel av de ogifta föräldrarna att de vill ha gemensam vårdnad, även de som lever isär.

Det finns dock situationer när gemensam vårdnad inte är förenlig med barnets bästa, exempelvis om föräldrarnas konflikt är så svår och djup att de över huvud taget inte förmår tala med varandra, än mindre samarbeta i frågor som rör barnet. Att beslut om gemensam vårdnad då skulle ske automatiskt efter fastställande av faderskapet skulle kunna få en kontraproduktiv inverkan och leda till risken att modern inte vill medverka till att fastställa faderskapet. Det kan också handla om situationer där barnet tillkommit genom våldtäkt eller något annat sexualbrott; förhållanden där pappan utsatt mamman för hot, misshandel eller trakasserier, eller en tillfällig förbindelse där fadern, som inte planerar vara närvarande för barnet, inte anses lämplig som vårdnadshavare.

En sådan bestämmelse skulle dessutom schablonmässigt ge alla föräldrar gemensam vårdnad om barnet, utan att hänsyn tas till om det i det enskilda fallet är till barnets bästa. Kristdemokraterna anser att beslut angående vårdnad om barn ska avgöras med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. Den familjerättsliga lagstiftningen utgår från att barnets bästa ska stå i centrum, vilket betyder att andra intressen, exempelvis rättvisa mellan föräldrarna eller en förälders behov av kontakt med barnet, inte får sättas i främsta rummet. I så gott som alla fall är det bäst för barnet med gemensam vårdnad. I fråga om ogifta föräldrar som inte bor tillsammans är det dock inte självklart att föräldrarna har en sådan relation att de kan få gemensam vårdnad att fungera till barnets bästa. Kristdemokraterna vill därför inte införa automatisk gemensam vårdnad.

Här anser jag att KD gör en mycket bra reflektion, samt en högst olycklig sådan. Låt mig börja med den olyckliga: ”Att beslut om gemensam vårdnad då skulle ske automatiskt efter fastställande av faderskapet skulle kunna få en kontraproduktiv inverkan och leda till risken att modern inte vill medverka till att fastställa faderskapet.” Detta borde vara en helt irrelevant vinkel på det hela, eftersom modern inte bör ha rätt att neka medverkan till att fastställa faderskapet. Det bör vara hennes skyldighet i lag.

Å andra sidan ser jag passusen ”Det kan också handla om situationer där barnet tillkommit genom våldtäkt eller något annat sexualbrott; förhållanden där pappan utsatt mamman för hot, misshandel eller trakasserier, eller en tillfällig förbindelse där fadern, som inte planerar vara närvarande för barnet, inte anses lämplig som vårdnadshavare.” …som en överlag vettig sådan. Jag kan gå med på att det görs en individuell prövning, så att gemensam vårdnad inte accepteras där det finns en hot-/brottsbild.

Dock bör utgångsläget fortfarande vara att pappor har samma föräldrastatus som mammor. Pappor skall alltså inte behöva bevisa sin lämplighet för att få gemensam vårdnad; det är i så fall deras olämplighet som skall bevisas om de inte skall erhålla gemensam vårdnad. Följaktligen är kommentaren om ”tillfällig förbindelse” irrelevant. Kvinnor och män skall ha samma rättigheter, men även samma skyldigheter att ta ansvar för sin sexualitet. Om en tillfällig förbindelse leder till ett barn, och bägge föräldrarna vill ha vårdnad, bör delad vårdnad vara utgångsläget.

6. Trots överlag likvärdiga resultat på nationella prov, har svenska skolpojkars betyg hamnat märkbart efter deras kvinnliga klasskamraters. Har ni några konkreta förslag för att motverka denna betygsdiskriminering, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

Fler nationella prov har införts, dels för att tidigt upptäcka barn som har svårigheter och dels för att få en grund för betygssättning. Men, betyg bygger också på andra faktorer som engagemang och kunskap i klassrummet, resultat på andra prov m m. Det är Skolverket som har i uppdrag att övergripande följa och utvärdera betygssättningen.

Kristdemokraterna vill ha rättvisa och rättvisande betyg genom att:
– De nationella proven rättas av nationella examinatorer
– Betygen i högre utsträckning speglar resultaten i de nationella proven

Bra! Här kommer KD med ett par konkreta förslag som känns vettiga i sammanhanget. Det finns förvisso fler tänkbara åtgärder (fler lärarledda lektioner/föreläsningar, ökat lugn i skolmiljön, samt tydligare kunskapskrav för att nämna några exempel, som även de kunde bidra till en mer jämställd skola. Samtidigt är det bra att KD erkänner problemet, och visar förändringsvilja.

7. Även inom högre utbildningar (och särskilt i examina därifrån) råder det en generell brist på manliga studenter. Har ni några konkreta förslag för att rätta till denna obalans, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

Nej, vi har inga konkreta förslag. Det är myndiga personer som själva ska välja sin utbildning och framtida karriär.

Eftersom KD är ett av de (få) partier som heller inte vill kvotera in kvinnor till styrelserummen i privatägda företag, eftersom de anser att vuxna människor även där bör få bestämma själva över sina liv och livsverk, har jag egentligen inga genuina invändningar mot KD:s linje här. De är konsekventa, vilket bör respekteras. (Sedan kan jag personligen ändå tycka att det vore klokt att närmare granska varför det diffar så mycket, och om det kanske finns åtgärder att vidta som kan öka mäns lust att studera vidare. Den kompetensförstärkningen hade sannolikt gjort Sverige gott.)

8. Pojkar/män begår självmord i betydligt högre utsträckning än flickor/kvinnor. Har ni några konkreta förslag på hur pojkars/mäns psykiska hälsa skall ges större uppmärksamhet och förbättras, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

Kristdemokraterna anser att det är viktigt att barn och unga snabbt får kontakt med vården, i första hand med den förstärkta elevhälsan men också genom kortade väntetider för att komma till BUP. Vi vill ha en elevhälsogaranti som ger rätt att inom ett dygn få kontakt med elevhälsovården.

Det finns också ett nationellt program för suicidprevention, beslutat av riksdagen. Programmet består av nio punkter för hur antalet suicid ska minskas. En viktig punkt i programmet är ökad kunskap inom vården.

Elevhälsogarantin är förvisso ett lovvärt initiativ, men det vore intressant att få förklarat hur detta skall leda till ökat fokus på just pojkars psykiska hälsa. Här handlar det ju inte enbart om att förbättra generellt, utan om att bli bättre på att fånga upp specifikt pojkars psykiska ohälsa. På samma sätt vore det intressant att få inblick i hur ”ökad kunskap inom vården” rent konkret skall genomföras, och vilka särskilda ansträngningar riktade mot pojkar/män som ingår i den kunskapshöjningen.

9. Anser ni att omskärelse av män under 18 år skall vara lagligt av icke-medicinska skäl, t.ex. av religiösa skäl?

Ja, men omskärelse ska utföras av läkare i vården.

Fail! Att tolerera ett förfarande som på flera punkter strider mot FN:s barnkonvention är för mig obegripligt. Självklart bör alla former av icke-medicinsk könsstympning av barn vara förbjudet i lag.

10. Det dör betydligt fler män av prostatacancer än vad det dör kvinnor av bröstcancer. Trots det erbjuds kvinnor gratis mammografi via den offentliga vården, medan män inte erbjuds motsvarande prostataundersökning. Har ni planer på att införa denna omsorg även för män?

Idag, när kunskapen om prostatacancer har ökat, har antalet PSA-test ökat markant. Omkring hälften av alla män mellan 50-70 år är redan testade. Socialstyrelsen har som ansvarig myndighet haft i uppdrag att ge råd om vi ska införa nationell screening eller ej, kom fram till att det inte bör införas. Som politiskt parti har vi inte kunskap som motsäger Socialstyrelsens rekommendation men om läget skulle förändras är vi naturligtvis beredda att ta frågan under övervägande.

Det framstår som sannolikt att det här går att rikta kritik mot Socialstyrelsens ställningstagande, som känns färgat av konventionella könsroller (män som skall reda sig själva, och kvinnor som värda / i behov av särskild omsorg). Det spelar ur ett jämställdhetsperspektiv nämligen ingen roll om många män ser till att testa sig – det handlar om att kvinnor erbjuds möjligheter som nekas män, trots att behovet av stöd de facto är större för män. Dock känns det svårt att utifrån det lämnade svaret kritisera KD för deras linje i frågan.

11. Anser ni att ord mot ord under några omständigheter, t.ex. i våldtäktsfall, skall kunna utgöra tillräcklig grund för fällande dom (även om teknisk stödbevisning eller tredjepartsvittnen saknas)?

Så sent som 1 juli 2013 ändrades lagstiftningen så att fler fall kan betecknas som våldtäkt. Det ska inte längre krävas att någon är så utslagen att den befinner sig i ”hjälplöst tillstånd” för att ett sexuellt övergrepp ska betecknas som våldtäkt. Vi har ännu inte kunnat se effekterna av denna lagändring. När det gäller denna typ av brott står tyvärr oftast ord mot ord. Men det räcker inte som förklaring till att antalet fällande domar är så få. Kristdemokraterna har arbetat för att en samtyckeslagstiftning ska utredas. Alliansregeringen har nu också sagt att det kommer att tillsättas en utredning som ska se över våldtäktslagstiftningen och förslagen om samtycke och oaktsamhet och söka svar på frågan varför så få anmälningar leder till åtal.

Det mest intressanta här är hur KD tolkar min fråga, och att de egentligen svarar på en helt annan fråga än den jag var ute efter. Min utgångspunkt var mäns rättssäkerhet, och huruvida KD kunde tänka sig att urholka den genom att närma sig s.k. ”omvänd bevisbörda”? Sättet KD har svarat på visar att de trott att jag varit ute efter hur antalet fällande domar skall kunna ökas.

Nu håller jag givetvis med KD om att det är ett problem att så få faktiska gärningsmän döms (vilket jag skrivit om HÄR) och skulle även jag gärna se att det fanns bättre möjligheter att skipa rättvisa på området. Samtidigt kvarhåller jag att det inte får ske på bekostnad av normal rättssäkerhet. KD:s position i den frågan framstår efter svaret ovan som något oklar. 

Stort tack till Kristdemokraterna för att de tog sig tid att svara på mina frågor!