Han betalar, hon släpper till?

Läste för en tid sedan på Twitter följande kommentar:

I andra länder bjuder män med jobb och eget bankkort när de delar affärsfrukost/lunch med en kvinna. I Sverige drar de inte ens ut stolen. Är det jämställdhetspolitikens fel att män slutat visa kvinnor uppskattning eller är det bara brist på vett och etikett?

Min första tanke: ”Borde vi inte kunna förutsätta att även kvinnor som äter affärslunch har jobb och bankkort?”. Eller, för att parafrasera, varför sätts det likhetstecken mellan att betala och visa uppskattning? Det är ju inte som att det är omöjligt att vara trevlig, väluppfostrad och till och med chevaleresk utan att ta hela notan.

Missförstå mig rätt, här. Givetvis får man bjuda någon på mat om man på det viset vill visa uppskattning eller omtanke. Det behöver heller inte vara helt orimligt att ena parten i ett romantiskt upplägg står för större delen av umgängets utgifter, om det är så att parternas ekonomiska situation skiljer sig markant åt. Om hon tjänar 54’000 i månaden på sitt advokatkontor och han 17’000 i månaden som vårdbiträde, till exempel, kanske det är rimligt att hon tar hela notan emellanåt.

(Ovanstående är dock egentligen ett dåligt exempel. Sannolikheten att en kvinna, särskilt en högavlönad, någonsin skulle dejta en man med den inkomsten är högst begränsad.)

Det jag är ute efter är alltså inte ett slaviskt splittande av alla notor, utan det orimliga i en ensidig förväntan på ekonomiska ”perks” baserat på kön. Varför? För att det i så fall är viktigt att förstå reciprocitetsprincipen, och dess ursprung i det evolutionära urvalet.

Visst har mänskligheten till synes kommit ganska långt sedan vi klättrade ner ur träden, men vår omvärld har förändrats snabbare än vår biologi. I mångt och mycket är våra hjärnor fortfarande aphjärnor, och våra primala instinkter baserade på de hundratusentals år vi levt under helt andra förutsättningar än idag. Under lång tid var det så att en kvinna under tiden hon var gravid och tiden direkt efter förlossningen var högst beroende av partnern/fadern för sin försörjning. Utan en vettig försörjare riskerade hon att både hon och barnet skulle svälta.

I skenet av detta är det givetvis en fördel i partnervalet för mannen att visa att han har resurser för försörjning, samt att han är villig att dela med sig av dem. Detta lever kvar idag, även om vi till vardags kanske inte ser parallellen mellan stenålderslivet och krogsvängen i innerstaden.

Nyckelordet här är ”partnervalet”. Förväntningen på mannen att ta notan bottnar i att han skall visa sig vara en värdig partner, i bemärkelsen sexuell partner. Det är något att hålla i åtanke om man som kvinna är tydlig med förväntningar på att mannen skall betala. Det skickar ju trots allt en signal om att det man är inbegripna i är en del av det evolutionära spelet, och att det finns en potentiell sexuell upplösning att hämta längre fram.

Nu misstänker jag att resonemanget börjar skava lite hos vissa av er, så för säkerhets skull kommer här några brasklappar:

  • Nej, att mannen tar notan innebär inte att han har rätt att förvänta sig sex som ”gentjänst”.
  • Nej, att mannen tar notan innebär inte att hon har någon skyldighet att ”ställa upp” sexuellt.

Tydligt nog? Bra.

Dock kvarstår faktum: bara för att en uttalad förväntan på honom att ta notan inte säger någon om rättigheter/skyldigheter på det sexuella planet, kommer vi fortfarande inte ifrån att det kan skapa förväntningar på reciprocitet. Om man inte vill skicka de signalerna, och man är ekonomiskt kapabel, kanske man för enkelhetens skull kan ta sin halva av notan? För om man inte har något sexuellt intresse, men ändå väljer att agera på ett sätt som signalerar intresse, är man faktiskt bedräglig.

…och det kanske vi kan vara eniga om, att bedräglighet inte heller är särskilt trevligt och väluppfostrat?

Annonser

One comment

  1. Affärsfrukost/lunch? Då är det väl företagen som betalar? En affärslunch och en romantisk middag är två helt olika saker.

Dela gärna med dig av din åsikt, men tänk på att bemöta andra som du själv skulle önska bli bemött!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s