(S) Svar kring manspolitiska frågor

Socialdemokraternas partisymbolNu har även Socialdemokraterna återkommit med svar på  mina ”manspolitiska” frågor. (Sedan tidigare har även Kristdemokraterna svarat.) Här nedan återges deras svar, samt några korta reflektioner från min sida. (Den huvudsakliga bedömningen av deras svar lämnar jag dock åt er att göra individuellt.)

Fetstil = min ursprungliga fråga, kursiv stil = (S) svar, normal brödtext = mina kommentarer.

1. Anser ni att män som grupp i Sverige av idag är överordnade kvinnor som grupp? (Om ”Ja”, exemplifiera gärna vilka formella eller informella rättigheter ni anser att män har som kvinnor saknar.)

SVAR: Nej, inget kön är överordnat det andra. Men vi kan konstatera att det finns en strukturell ojämställdhet i Sverige. Kvinnor har en svagare ställning på arbetsmarknaden, sämre lön m.m. Det har vi gemensamt ett ansvar för att ändra på.

Mening ett och två i det svaret är inte förenliga, då de säger emot varandra. Vidare vore det intressant att få veta om (S) ser det faktum att fler kvinnor än män jobbar deltid eller inom offentlig sektor (= ”svagare ställning på arbetsmarknaden”) uteslutande som ett bevis på ojämställdhet, eller om de anser att fria val spelar in?

2. Anser ni att män som grupp har något som helst kollektivt ansvar för vad individuella brottslingar av manligt kön gör?

SVAR: Nej. Vi tror inte på kollektiv skuld. Däremot har vi gemensamt ett samhällsansvar att vidta åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. Varje dag blir kvinnor slagna av män, ofta av den man som de lever med. Vi måste vidta åtgärder för att detta våld upphör och vi måste hjälpa de kvinnor och barn som har blivit utsatta för sådant våld.

Givetvis måste samhället erbjuda bästa möjliga stöd till de kvinnor (och barn) som utsätts för relationsvåld. Detta borde även gälla för de män som utsätts, då de trots allt utgör ungefär 1/3 av de fysiskt skadade och en knapp fjärdedel av dödsoffren. Att (S) väljer att ensidigt ta upp ”mäns våld mot kvinnor” är dock i mina ögon ett ganska tydligt ideologiskt ställningstagande, även om man rent konkret nekar till att vilja utdela kollektiv skuld.

3. Ungefär 1/3 av de fysiskt skadade av partnervåld är män, men trots det finns det försvinnande få (och undermåligt finansierade) mansjourer. Har ni några konkreta förslag för att förbättra situationen för utsatta män, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

SVAR: Det är viktigt att socialtjänstens lagstadgade skyldighet att stödja utsatta personer också kommer utsatta män till del. Exempelvis kan det behövas skyddade boenden. Ett annat sätt är att se till att kontaktförbudet fungerar bra.

Bra. Då förutsätter jag att (S) om de kommer i regeringsställning kommer att öka budgeten för överhuvudtaget ge en budget till de försvinnande få mansjourer som finns. Låt oss lägga deras svar på minnet, och följa upp deras realpolitik för att se om ord och handling matchar.

4. Jag menar att utpekade faderskandidater (utanför äktenskap) bör ha rätt att kräva faderskapstest, och att det inte skall vara möjligt att bli underhållsskyldig utan positivt testresultat. Stödjer ni denna uppfattning?

SVAR: Ja, utgångspunkten är att den som är biologisk far också ska vara underhållsskyldig. Dagens lagstiftning bygger på att det rättsligt fastställda faderskapet i största möjliga utsträckning ska överensstämma med det biologiska. Om modern vid barnets födelse är gift ska mannen i äktenskapet anses som barnets far.

Ska en viss man inte anses som far till ett barn enligt faderskapspresumtionen, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. En man som tror sig vara far till ett barn kan vända sig till socialnämnden och begära att en rättsgenetisk utredning ska göras och socialnämnden ska i sådana fall verka för att en utredning kommer till stånd.

Jag har fortfarande issues med lagtextens formulering ”socialnämnden ska i sådana fall verka för att en utredning kommer till stånd”. Det bör inte vara en diskussionsfråga överhuvudtaget, utan en skyldighet.

5. På liknande manér anser jag att genom test bevisade pappor automatiskt bör få gemensam vårdnad om barnet, även om föräldrarna inte är gifta. Stödjer ni denna uppfattning?

SVAR: Nej, det är barnets bästa som ska gälla. I de allra flesta fallen fungerar gemensam vårdnad mycket bra. Men i vissa situationer är gemensam vårdnad inte förenlig med barnets bästa, t ex om det råder allvarliga samarbetsproblem mellan föräldrarna.

Här är det ganska uppenbart hur samhället – och (S) – ser på pappor som sekundär-föräldern. Jag upprepar från mitt förra inlägg: utgångsläget borde vara gemensam vårdnad, och så kan man göra avsteg från det om det finns påtagliga skäl till varför den ena föräldern inte bör få ha del i vårdnaden. Att ”barnets bästa” skulle utgöras av att det som default endast är modern som är vårdnadshavare, känns dock väldigt 1800-tal…

6. Trots överlag likvärdiga resultat på nationella prov, har svenska skolpojkars betyg hamnat märkbart efter deras kvinnliga klasskamraters. Har ni några konkreta förslag för att motverka denna betygsdiskriminering, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

SVAR: Det som främst oroar oss är att pojkars läsförmåga har försämrats och är tydligt sämre än flickors. Vi tror att tidigare stödinsatser, mindre klasser i lågstadiet och ett nytt läsmål för åk 1 kan bidra till att förbättra pojkars läsförmåga och därmed också förbättra betygen.

Låter som ett bra förslag i sig. Dock ett som sannolikt lär öka läsförståelsen generellt (vilket givetvis är bra) men kanske inte nödvändigtvis minska skillnaden mellan könen avseende skevheten provresultat/betygsättning. (S) svar kommenterar tyvärr inte den existerande betygsdiskrimineringen av pojkar.

7. Även inom högre utbildningar (och särskilt i examina därifrån) råder det en generell brist på manliga studenter. Har ni några konkreta förslag för att rätta till denna obalans, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

SVAR: Ja, det är fler kvinnliga studenter än manliga. Men om man tittar högre upp i den akademiska hierarkin är den manliga dominansen fortfarande stor. Andelen professorer som är kvinnor är bara 23 procent. En metod för att öka antalet manliga studenter kan vara att intensifiera rekryteringsinsatserna till högskoleutbildningar där kvinnor dominerar, så som lärar- och vårdutbildningar.

Det låter på svaret som om det låga antalet kvinnliga professorer är ett problem. Ändå används den omständigheten som en ursäkt för att tona ner problematiken i att så få män idag återfinns på högre utbildningar. Ett klassiskt fall av ”två fel gör ett rätt”, alltså, vilket gör mig en smula besviken. (Motsvarande logik skulle i så fall också ge vid handen att ett gott sätt att motverka kvinnors brist på heltider, vore att kvotera in kvinnor inom branscher där män idag dominerar stort, så som vägarbetare, takläggare, gatsopare och så vidare. Någon som tror vi får höra det förslaget från (S) någon gång i närtid?)

8. Pojkar/män begår självmord i betydligt högre utsträckning än flickor/kvinnor. Har ni några konkreta förslag på hur pojkars/mäns psykiska hälsa skall ges större uppmärksamhet och förbättras, och hur ser dessa i så fall (i korthet) ut?

SVAR: När det gäller barn och ungdomar som mår dåligt krävs tidiga insatser i skolan och skolhälsovården för att effektivt kunna stödja dessa barn. För att upprätthålla en jämn och hög kvalitet på skolhälsovården bör socialstyrelsens riktlinjer följas i alla skolor. Genom tidiga insatser i skolan och skolhälsovården kan barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ges möjlighet att koncentrera sig på barn med mer omfattande behov.

Vi föreslår att alla kommuner instiftar en åtgärdsplan för ungdomar som drabbas av psykiska problem. Ansvarsfördelningen ska vara tydlig så att det inte råder några oklarheter om till vem man ska vända sig och vem som ansvarar för vad. Om ett barn mår dåligt eller har stora problem ska man veta vem man ska ringa för att få snabb hjälp, en slags Barnens Räddningstjänst.

Vi föreslår att det ska finnas Samverkansmodeller i varje kommun för barn och ungdomar med problem (samverkan skola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, ungdomsmottagning). Lösningarna kan anpassas efter lokala förhållanden och se olika ut i olika kommuner men det bör finnas dels en väg in i systemet och dels tydlighet vad varje aktör i systemet ansvarar för och hur samverkan, samordning och uppföljning ska gå till.

Återigen (precis som på fråga 6) låter det som en bra plan i sig, men även här lyser fokus på den uppenbart svårast drabbade gruppen – pojkar – med sin frånvaro. Jämför med hur (S) diskuterar partnervåld, där den kvinnliga majoriteten utsatta ges i princip ALL uppmärksamhet.

9. Anser ni att omskärelse av män under 18 år skall vara lagligt av icke-medicinska skäl, t.ex. av religiösa skäl?

SVAR: Vi stöder dagens lagstiftning där omskärelse är tillåtet om det hanteras på ett medicinskt säkert sätt på det sätt som anges i lagen.

Ett synnerligen sorgligt ställningstagande. Hur (S) kan stödja en sedvänja som uppenbart strider mot FN:s barnkonvention är för mig obegripligt!

10. Det dör betydligt fler män av prostatacancer än vad det dör kvinnor av bröstcancer. Trots det erbjuds kvinnor gratis mammografi via den offentliga vården, medan män inte erbjuds motsvarande prostataundersökning. Har ni planer på att införa denna omsorg även för män?

SVAR: Vi följer denna fråga ganska noga. Om läkarna säger att fördelarna med PSA-tester överväger nackdelarna och förordar screening så kommer vi att följa det och se till att det genomförs. Men hittills har de avrått från masscreening.

Fair enough. Jag ser det som rimligt att politiska partier får förlita sig på sakkunniga inom smala expertis-områden som detta.

11. Anser ni att ord mot ord under några omständigheter, t.ex. i våldtäktsfall, skall kunna utgöra tillräcklig grund för fällande dom (även om teknisk stödbevisning eller tredjepartsvittnen saknas)?

SVAR: I Sverige gäller fri bevisvärdering. För en fällande dom krävs det att en utredning visar att det har blivit ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade har gjort sig skyldig till ett brott. Det är ett högt krav. Domstolarna har även utvecklat praxis för bevisvärdering. Att ställa formella krav på vilken typ av bevisning som ska vara giltig från politikens sida menar vi är fel.

Jag börjar inse att jag nog borde ha formulerat denna fråga tydligare, eftersom även (S) – i likhet med (KD) – verkar tolka frågan som att jag vill att ord mot ord skall kunna vara gångbart i rätten. (Jag tycker naturligtvis tvärt om, vilket alla med en sund uppfattning om rättssäkerhet borde göra.)

I sak verkar dock (S) ha en sund hållning i frågan, eftersom deras svar inte ger något sken av att vilja luckra upp dagens beviskrav. Gott så.

Stort tack till Socialdemokraterna för att de tog sig tid att svara på mina frågor!

Annonser

4 comments

    1. Nej, verkligen inte!

      Att den förälder som ej är boendeförälder (men har del i vårdnaden) bör hjälpa den förälder som har boendet (och därmed normalt/sannolikt högre utgifter för mat och kläder etcetera) ser jag som rimligt. Detta gäller givetvis oavsett könsvinkel.

      Dock bör en förälder inte kunna bli underhållsskyldig utan att också ha möjlighet att ha del av vårdnaden. Du behöver alltså läsa mina frågor/anspråk 4 och 5 tillsammans för att se helheten. Då ser du kanske att det är just reduceringen av pappor till ”plånböcker” jag är ute efter att motverka…?

Dela gärna med dig av din åsikt, men tänk på att bemöta andra som du själv skulle önska bli bemött!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s