Föräldraskap

Brev till en 13-åring

Till mitt älskade barn

Hej, mitt älskade barn! Eller ja, ”barn” och ”barn”, du är väl egentligen inte ett barn längre, utan med rask fart på väg in i vuxenvärlden. Men du är ändå alltid mitt barn, och därför vill jag börja med det viktigaste – jag älskar dig!

Av allt det jag vill och försöker förmedla med det jag skriver i den här texten, är det överlägset det viktigaste. Ibland kommer du att göra fel, ibland kommer jag att göra fel, och ibland kommer vi att vara riktigt jävla arga på varandra, men den omständigheten kommer aldrig att ändras. Vad som än händer, så förblir du min älskade son, och jag är tacksam över att jag får vara din pappa. Jag skall göra mitt bästa för att du aldrig skall kunna glömma det.

Att jag skriver detta till dig är för att det finns så mycket att prata om, så mycket jag vill att du skall veta, framför allt för din egen skull och för att ditt liv skall bli lite lättare, men även för att det som förälder är min uppgift att – tillsammans med din mamma – försöka uppfostra en bra och godhjärtad människa. (Hittills kan jag ärligt säga att jag tycker vi har lyckats väldigt bra!)

Vissa saker är dock svåra, obekväma och ibland pinsamma att prata om, särskilt som ung med sina föräldrar. Då tänkte jag att det kanske är lättare för dig att läsa vad jag vill ha sagt, så väljer du själv sedan vad du faktiskt pratar vidare med mig om. Men läsa detta skall du, noga och med eftertanke, så du faktiskt funderar kring det du läser. Och minst två gånger, okej? Tack!

Att vara tonåring

Nu är du tonåring. Om man frågar vuxna så kommer de allra flesta att instämma i att just de år du nu skall möta, högstadieåldern, är de på många sätt mest förvirrade, svåra och ångestladdade, men även de mest fantastiskt spännande som man någonsin går igenom.

Kroppen växer och förändras, rösten åker (som du märkt) hiss ett tag innan man hittar sin ”vuxenröst”. Du kommer att märka att man som tonåring ibland är löjligt trött, och att humöret åker berg-och-dalbana med oväntade utbrott av ilska. Det är även nu man upptäcker sin sexualitet, formar en del livslånga vänskaper, samt får utökade friheter men också avkrävs ett större ansvar.

Man börjar helt enkelt bli vuxen.

Mobbing

Under den här tiden upptäcker man (tyvärr) även på ett helt annat sätt än tidigare precis hur jävliga osäkra och små människor kan vara. Högstadiet är förmodligen den period där det förekommer allra mest mobbing och hackordningar.

Det du behöver komma ihåg här är att om någon hackar på dig, så beror det med all säkerhet på att den som gör det själv egentligen är liten och rädd inuti, och behöver trycka ner andra för att kunna känna att de själva duger och har en plats i tillvaron. Den vetskapen gör så klart inte att det gör mindre ont om och när någon är elak mot dig, men det är ändå viktigt att minnas. Du skall inte låta dig själv tro att det är dig det är fel på, du duger alldeles precis som du är.

Det är givetvis viktigt att du även kommer ihåg att själv vara en sådan kompis som du vill att andra är mot dig. Du kommer ju också att ibland känna dig osäker, rädd och vilsen, men det är aldrig en ursäkt för att behandla andra illa. Precis som du har ett värde som person även om andra trycker till dig, har du ett värde utan att trycka till andra. Var snäll mot människorna omkring dig, inte bara för att det lönar sig i längden, utan för att det är det rätta att göra.

Grupptryck

Särskilt under tonåren är grupptryck väldigt vanligt, det vill säga när delar av ett kompisgäng försöker förmå någon att göra något denne egentligen inte vill, ofta med motiveringar av typen ”vadå, törs du inte?”. Ibland (eller ofta) kan det vara svårt att stå emot, för man vill ju få andras uppskattning samt slippa framstå som en ”fegis”. Samtidigt är det varken modigt eller tufft att göra något man egentligen inte vill, eller vet att man inte borde, bara för att andra utmanar en till det. Då är det i så fall betydligt tuffare att våga säga ”men tror du verkligen att jag är så osäker att jag gör saker bara för att du försöker hetsa mig?” och låta bli att nappa på betet.

Jag säger inte att du aldrig kan eller får utmana dina gränser, men då skall det vara för att det är något som du vill göra, inte för att andra försöker övertala dig. Som när du vågade slå framåtvolt från 4-metersavsatsen i badhuset. Det var lite läskigt, inte helt riskfritt, men du vågade och det kändes (trots den blödande läppen) nog ganska bra efteråt – för att du vågade göra något som du ville, trots att det var läskigt. Men att hoppa för att någon annan säger att du inte vågar, det vore ju bara dumt, eller hur?

Prata med någon

Att vara tonåring är som sagt inte alltid enkelt. (Jag önskar att jag kunde säga att livet slutar att ibland vara svårt när man blir vuxen, men så är det tyvärr inte. Dock blir det åtminstone lite mindre förvirrande med tiden, jag lovar.) När saker känns förvirrande och svåra är det viktigt att kunna prata med någon om det man tänker på och kanske grubblar över. Jag hoppas och tror att du vet att jag och din mamma alltid finns här, och att du kan prata med oss om vad det än gäller. Vissa saker kan som sagt kännas svåra eller pinsamma att prata med oss om, men vi tycker inte att det är jobbigt, utan blir bara glada om du vågar öppna dig för oss.

Det viktigaste är dock att du pratar med någon, inte nödvändigtvis med just mig eller mamma. Ibland är det faktiskt enklare att prata med någon ”utomstående” vuxen. Var i så fall inte rädd för att vända dig till andra släktingar eller vuxna du litar på. Din farmor, till exempel, är en oerhört klok kvinna som är bra på att lyssna, ställa kloka frågor som får dig att själv hitta lösningar och vägar framåt, och som aldrig dömer dig för hur du tänker eller fungerar.

Sen finns det även ett antal telefonlinjer och webbsidor specifikt för unga, som kan hjälpa till om man behöver prata om t.ex. mobbing, sexualitet, otrygghet eller något annat som får en att inte må bra. Återigen är det viktigaste att om du känner att du behöver prata med någon – gör det. Håll inte jobbiga tankar och funderingar inom dig, för de är lite som de där klassiska sagotrollen. De växer och frodas i ensamhet och mörker, men tar man ut dem i solen så spricker de. Det hjälper att få sätta ord på vad man känner.

Att göra fel

Att växa upp är ett lärande, och det finns inget lärande som sker utan att man ibland gör misstag, utan att det blir fel. Under dina tonår kommer du garanterat att göra fel ibland, kanske i form av att bete dig respektlöst mot mig eller mamma, vara taskig mot en kompis, pröva alkohol eller droger som du inte borde, inte höra av dig eller komma hem i tid, eller på något annat sätt. Det enda vi kan vara säkra på är att du någon gång kommer att klanta till det – precis som jag, mamma och alla andra har gjort under våra tonår…

Här finns det tre saker som är jätteviktiga.

ETT: Även när du gör fel så kommer jag och din mamma att älska dig. Vi kanske kommer att vara arga, men vi kommer fortfarande att älska dig. Alltid.

TVÅ: Om du har ställt till det för dig på riktigt, och är i knipa, be oss om hjälp. Vad det än är du har gjort, så kommer vi fortfarande att vilja det bästa för dig och att du landar på fötterna. Även om du gjort något du skäms över, så skall du be oss om hjälp när det behövs. Att veta att du litar på oss tillräckligt mycket för att göra det är det viktigaste för oss, mycket viktigare än att försöka få dig att aldrig göra fel. (Det kommer du, precis som vi, att göra ändå.) Fråga mig gärna om exempel på när jag har gjort fel, och vad som har hänt när jag vågat respektive inte vågat be om hjälp, så kan jag berätta.

TRE: Gör man fel står man för vad man gjort, och ber om ursäkt. Ibland är det jobbigt och pinsamt, men det känns garanterat bättre efteråt, och det är oavsett det rätta att göra. Fråga mig gärna om exempel på när jag har fått skämmas men ändå bett om ursäkt, så kan jag berätta.

Att bli man

Det finns nog ingen riktig ”åldersgräns” för när någon blir man. Det har funnits 16-åringar som slagits och dött i krigets skyttegravar, men också 30-åringar som fortfarande bor hemma och aldrig har tagit ansvar för någonting i hela sina liv. Men som tonåring är du ändå på väg mot att bli man, med allt vad det innebär.

Du kommer under ditt liv att mötas av många förväntningar kring vad det innebär att vara man, vissa av dem smickrande, andra förolämpande eller begränsande. Du har säkert redan stött på flera tidningsartiklar av typen ”alla män är si eller så”, ofta med en negativ ton och med en uppmaning till dig och andra killar att ta ansvar för vad rötägg gör, eller med pekpinnar om hur män borde vara.

Det som är viktigt att komma ihåg är att det finns något i stil med 2,5 miljarder vuxna män på planeten, och därmed också 2,5 miljarder olika sätt att vara man på. Vi är alla individer, och du är du, inte bara en representant för ditt kön. Du väljer faktiskt själv vilken slags man och människa du skall vara, och den enda vars handlingar och värderingar du har fullt ansvar för är dig själv. Att vissa andra killar och män beter sig illa innebär inte att du skall skämmas över att du är kille.

Att vara en bra människa

Det handlar mycket om just det, att vara en bra människa. Män och kvinnor är olika, och könen kommer nog aldrig att göra exakt samma livsval och uppvisa exakt samma beteenden, men det finns inga – exakt noll – karaktärsdrag eller egenskaper som är exklusivt ”manliga” eller ”kvinnliga”. Fler män än kvinnor kommer att vara starka nog att bli brandsoldater, men en tillräckligt stark kvinna är en precis lika bra och berättigad brandsoldat som en man. Fler kvinnor än män kommer att vara intresserade av människor snarare än ting nog för att vilja jobba inom t.ex. vård eller förskola, men en omhändertagande man är en precis lika bra och berättigad omsorgsgivare som en kvinna.

Sen finns det så klart en rad egenskaper som är av godo, som man bör sträva efter att ha och uppvisa, men som gäller oavsett kön:

Är man en genuint bra människa står man för sina ord och sina handlingar, och ber om ursäkt när man gjort fel. Man håller fast vid sina principer, och gör det man vet att är rätt även när det är jobbigt eller svårt. Man bemöter folk som de unika individer de är, och dömer ingen utifrån hudfärg, kön, sexuell läggning eller liknande, utan respekterar allas människovärde lika. Man förstår att folk kan och får tycka olika om saker, och att folk som inte tycker som man själv gör inte behöver vara korkade eller okunniga för det. Man tar hand om sina nära och kära, och är hjälpsam, generös och omtänksam. Man gör rätt för sig, och försöker inte åka snålskjuts på andras prestationer eller pengar. Och så vidare…

Jag är ganska trygg i förvissningen om att du redan vet en hel del om hur man är en vettig människa, och kommer att växa upp till en bra person. Dock vill jag påpeka att även om man egentligen vet hur man borde bete sig, är det inte alltid så lätt i varje given situation. Självreflektion, att aktivt fundera över hur man agerar, vem man är och vem man vill vara, är klokt. En bra vana att lägga sig till med, helt enkelt.

Som en avslutande kommentar borde jag kanske säga att även om det står dig fritt att vara precis som du vill, är man tyvärr aldrig fri från andras förväntningar. Många tjejer/kvinnor föredrar fortfarande en fysiskt stark, trygg, ansvarstagande kille/man som visar drivkraft, och som står stadigt i tillvaron även när det stormar lite. Det innebär inte att man måste rätta sig efter de förväntningarna, eller att ingen skulle bli kär i en om man inte är exakt på det viset. Är man en bra människa kommer det att märkas och uppskattas ändå. Men det kan vara bra att veta att de förväntningarna ibland finns där, så du kan göra medvetna val kring vilket slags man du vill vara.

Våga visa känslor

Jag måste också kommentera det där med att vara ”trygg” och ”tålig”, två egenskaper som ofta förknippas med manlighet. Gör inte misstaget att tro att detta innebär att du inte får visa känslor, att du inte får vara sårbar, att du inte får vara ledsen eller rädd. Det är inte bara tillåtet att visa sådana känslor, det är tvärt om nödvändigt för att må bra, och det är ju faktiskt fullt möjligt att känna sig liten och rädd men ändå ta tag i det man behöver lösa, eller hur? Det är bara när man är rädd som man kan vara modig.

Att stänga inne jobbig skit är bara dumt, och leder garanterat bara till att man mår sämre och/eller fattar dumma beslut. Idéer om att män bara skall tåla och svälja allt är en stor bidragande orsak till att väldigt många fler män än kvinnor begår självmord eller blir alkoholister – får man inte släppa ut känslorna måste man försöka döva eller tysta dem på andra sätt.

Så våga vara känslosam och ledsen, och som sagt, prata med någon om och när det behövs. Skulle några vara så korkade att de inte tycker lika bra om dig på grund av det är det deras förlust, och ett tecken på deras omogenhet. Du finns inte till för att vara dem till lags, du finns till för dig. Dessutom finns det faktiskt också gott om tjejer/kvinnor som har vett att uppskatta en kille/man som är trygg nog i sig själv för att våga visa sina känslor.

Manlighet och våld

Det där med våld, och att vara ”bra på att slåss”, kan nog ofta kännas motsägelsefullt som ung man. Å ena sidan lär man sig att det är fult att slåss, och får höra att killar/män är korkade som slåss. Å andra sidan går nästan varenda actionfilm ut på att det är killen som är bäst på att slåss som är hjälten, och som får den snygga tjejen. Så vad är det som gäller egentligen, kan man undra?

Det viktigaste först: Att slå någon eller på annat sätt använda våld mot någon i vilket annat syfte som helst annat än absolut nödvändigt självförsvar, som en sista utväg för att försvara sig själv eller någon man tycker om, är inte okej. Punkt. Det spelar ingen roll om man är arg, eller om den andra personen varit elak eller muckat gräl – man angriper inte någon fysiskt.

Sen får man givetvis försvara sig, men det är alltid en sista utväg. En annan sak du behöver veta är nämligen att alla de där action-filmerna är just det, påhittade filmer. Där tål folk hur mycket stryk som helst, men så funkar det inte i verkligheten. Det kan mycket väl räcka med ett slag mot någons huvud, så trillar den baklänges och slår i bakhuvudet och dör. Då har någon plötsligt förlorat sitt liv, och någon annan kommer att sitta i fängelse för dråp, kanske hela sitt liv. Det kan räcka med ett slag som träffar någons öga för att den personen skall förlora synen, ett slag mot munnen för att den personen skall behöva flera operationer för att laga en bruten käke och utslagna tänder, en spark mot skrevet för att den killen aldrig skall kunna bli pappa. Tro inte att jag överdriver, det kan faktiskt gå precis så här illa precis så lätt.

Så använd inte våld om du inte verkligen, verkligen måste, och verkligen är säker på att personen du försvarar dig mot annars kommer att göra dig fysiskt illa. Men om du någon gång måste ta till våld för att försvara dig, skall du absolut slåss för att vinna – det är bättre än att förlora…

Inte ens i självförsvar skall du dock använda mer våld än vad nöden absolut kräver, för även om det är självförsvar så får du leva med följderna av det våld du delar ut. Det är ingen slump att soldater som varit i krig och tvingats göra hemska saker ofta lider av psykologiska men resten av sina liv.

En sista kommentar om varför våldsamma män ofta idoliseras på film: Det är för att samhället på olika sätt alltid varit beroende av att män tar till våld när de måste, i defensivt syfte. Till exempel då i form av soldater, poliser, säkerhetsvakter och så vidare. Samhället är för sin trygghet beroende av att (nästan bara) män är villiga att ta till våld, och är tillräckligt bra på det, när nöden kräver det. Även på ett individuellt plan vill många tjejer/kvinnor ha en manlig partner som är stor, stark och ”farlig” nog för att kunna försvara dem i händelse av att någon vill dem illa.

Dock måste man alltid komma ihåg att det är en enorm och helt avgörande skillnad på att vara tillräckligt bra på att bruka våld som självförsvar när nöden kräver det, och på att utsätta andra för ”offensivt” våld. Det senare är alltid strikt förkastligt, och det oavsett kön, storlek och beteende på den som utsätts. Var fredlig mot folk, det är det rätta att göra och minskar dessutom risken att du själv far illa.

Vänskap och relationer

Vårda dina vänner

Jag nämnde tidigare att män och kvinnor är olika. Ett väldigt typiskt sätt som de skiljer sig åt är att killar/män oftast är sämre på att aktivt vårda sina vänskaps- och släktband. Vi verkar liksom räkna med att våra vänner finns där ändå, utan att vi behöver anstränga oss för det. Ibland är det helt okej, vissa vänner finns där när man behöver dem även om man bara pratar flera månader isär. Men ibland leder det beteendet också till att vänskaper rinner ut i sanden. Alla tycker om att bli uppmärksammade och känna att de spelar roll, så glöm inte att höra av dig till dina vänner regelbundet. Att bara fråga hur läget är och snacka skit i fem minuter räcker långt.

Lite samma är det med att se till att du och dina vänner gör saker ihop. Det är nog inte så många som alltid vill vara den som måste styra upp saker för att något skall hända, så se till att du inte lägger över det ansvaret helt på dina vänner. Hör av dig och föreslå att ni hittar på något lite nu och då, det behöver inte vara något märkvärdigt. Käka middag ihop, ta en kaffe, gå på en fotbollsmatch, lira TV-spel en kväll, gå på bio etcetera.

Sedan måste du komma ihåg att det är skillnad på att dela ansvaret och på att bära hela ansvaret. Precis som du inte skall lägga över på dina vänner att de måste vara de som alltid ser till att ni hörs och ses, skall du heller inte känna att du alltid måste ha hela ansvaret för detsamma. Är det vänner som bryr sig om dig på riktigt kommer de också att höra av sig, åtminstone någon gång ibland. Bra vänner får dig att vilja ställa upp för dem när de behöver hjälp, men ställer också upp för dig när du behöver det. En bra vänskap är win-win, och ger bägge partnerna mer energi än den kostar. Att umgås med sina vänner skall kännas som att ladda batterierna, inte som att dra ur dem.

Att vara ihop

Allt det jag skrev ovan om vänskap gäller på samma sätt även när man är ihop med någon. En bra ”vara ihop”-relation är också ett delat ansvar, där bägge behöver bidra till att man har det bra ihop. Det kan man så klart göra på många olika sätt, men att tala om för den man tycker om att man gör det, att kramas mycket, att ställa upp med praktiska insatser när det behövs, samt att fråga vad den andra behöver för att må bra, är alla bra sätt att hålla kärleken frisk och stark. Det är också viktigt att man gör kul saker ihop, och att man visar att man vill göra saker ihop och inte bara tar för givet att den andra finns där.

Apropå delat ansvar så behöver jag nog egentligen inte påpeka att det inte finns några saker som ”bara män” eller ”bara kvinnor” kan eller bör göra om man är ihop. Killar kan laga mat, tvätta, handla kläder till barnen eller sy trasiga gosedjur precis lika väl som att tjejer kan det, och tjejer kan fylla på luft i bildäcken, högtryckstvätta altanen eller rensa avloppet precis lika väl som att killar kan det. Ta aldrig för givet att en tjej eller kille du är ihop med är okej med att de förväntas göra en viss syssla på grund av sitt kön. Försök prata med varandra, ta reda på vad ni har för förväntningar på varandra, och lägg upp en gemensam plan för vem som gör vad. (Det mesta av det här blir inte lika aktuellt förrän du bor ihop med någon, och det kommer antagligen att dröja ganska många år, men det är ändå en bra inställning att ha med sig – kommunikation är viktigt för en bra relation, oavsett vad det är för relation.)

Precis som med vänskap gäller även för ”vara ihop”-relationer att det skall vara win-win. Precis som det skall märkas på dig att du tycker om den du är ihop med, så skall det märkas på den personen att hen tycker om dig. Var bara ihop med någon som är snäll mot dig, respekterar dig och visar att de tycker om att få vara tillsammans med just dig, och som du har kul med och mår bättre av att få tillbringa tid med. Det finns aldrig någon bra anledning att nöja sig med mindre än det.

Att göra slut

Förr eller senare kommer du antagligen att uppleva att någon du tycker om gör slut med dig. Det kommer antagligen att göra ont inuti, kanske ont som fan. Här är det viktigt att komma ihåg att inga människor kan klandras för hur de känner eller inte känner, det är inget man väljer själv. Om någon inte är kär i dig längre kan de ju faktiskt inte vara ihop med dig längre, och det är inte rättvist att ta ut eventuell ledsenhet genom att vara arg eller otrevlig mot den personen. Dessutom vill du ju faktiskt inte vara ihop med någon som inte tycker om dig på riktigt, eller hur?

Så om och när det händer, försök att behandla den andra personen väl, och kom ihåg att du fortfarande är precis lika bra och värdefull även om just den personen inte är kär i dig längre. Och, precis som jag har skrivit tidigare, om det känns riktigt jobbigt och jävligt – prata med någon!

Alkohol och droger

Ibland kan det säkert låta på vuxna som att alkohol och droger är det värsta som finns, och något ungdomar borde undvika till varje pris. Samtidigt ser ju du och andra att vi vuxna dricker alkohol själva, så det framstår säkert som lite hyckleri.

Jag tänker inte försöka tuta i dig att alla njutningsmedel är livsfarliga eller bör undvikas. Precis som jag sagt tidigare så är åtminstone alkohol något som (i måttliga mängder) absolut kan tillföra livskvalité. Det kan vara riktigt gott med en bra öl eller ett fint vin, och sen är det en behaglig känsla att vara en liten aning påverkad. De flesta känner sig då lite mer avslappnade, gladare, mindre blyga och mer sociala.

Sen är det en stor och viktig skillnad på att vara lite påverkad och på att vara jättefull. När man är jättefull har man varken roligare eller mår bättre. Däremot ökar alla möjliga slags risker då, t.ex. för att snubbla/falla och skada sig själv, att bli utsatt för våld från andra, att själv ta till våld mot andra, att fatta dåliga beslut kring sex och relationer, att göra bort sig inför folk man bryr sig om, och så vidare. Riskerna är särskilt stora när man är ung och saknar erfarenhet av alkoholens verkningar.

Det är inget fel på att ta en öl (eller två) till maten, eller ett glas whisky i soffan, bara för att det är gott, eller på att ta ett par drinkar ute på krogen med sina vänner. Men att dricka sju eller åtta öl eller drinkar kommer inte att fylla någon annan funktion än möjligen att orsaka pinsamhetsångest, huvudvärk och eventuellt nerspydda kläder och möbler att handskas med nästa morgon. Dricker man mycket alkohol ofta finns det också en risk att bli beroende, vilket både är jättedåligt för hälsan och ofta innebär att man sabbar för sig själv avseende jobb, relationer, vänner och eventuella barn. Så när du har åldern inne, njut gärna av alkohol (det gör jag) och gör det med gott samvete – men även med måtta.

Skillnaden på alkohol och droger

Den uppenbara skillnaden på alkohol och andra droger är så klart att alkohol är lagligt (när man är över 18 år). Alla andra former av droger är olagliga. Om man blir tagen av polisen med droger i blodet eller i byxfickan kan man bli dömd i domstol för det, vilket i så fall gör det svårare att få körkort, jobb och bostad. Det är inte värt den risken, så det enklaste och bästa är så klart att aldrig pröva överhuvudtaget.

Sen är det även så med tyngre droger som heroin, hasch, amfetamin, kokain, GHB och andra liknande substanser att risken för överdos är påtaglig. Tar man ens lite för mycket av någon av de drogerna så kan man faktiskt dö, oavsett hur frisk, ung och stark man är i övrigt. De drogerna är det också mycket lättare att bli beroende av, och de som är beroende av sådana droger förstör ofta sina liv i jakten på att fixa nästa dos.

Den enda av de olagliga drogerna som inte är så farlig är marijuana, det som ibland brukar kallas ”gräs”. Marijuana är på sätt och vis mindre illa än alkohol, eftersom många blir arga och våldsamma när de dricker för mycket alkohol, vilket inte alls är lika vanligt hos de som röker marijuana. Sen är även den drogen fortfarande både olaglig (även om den egentligen kanske inte skulle behöva vara det) och i viss mån beroendeframkallande, så det bästa är så klart att låta bli helt även där.

Sexualitet

Att vara mogen för sex

I Sverige är åldern från vilken det är ”tillåtet” att ha sex 15 år. Egentligen är det inte förbjudet för två 14-åringar att ha sex, bara för någon som är 15 eller äldre att ha det med någon som är under 15. Dock är det faktiskt en klok rekommendation att inte ha sex med någon när man är alltför ung, det vill säga under 15, eftersom man faktiskt inte är fysiskt och mentalt redo än. Sex är någonting för relativt vuxna personer, inte något för barn, därav åldersgränsen. Man måste vara vuxen nog för att kunna ta ansvar för sig själv och sin hälsa, för andra och deras välmående, samt – som ett åtminstone tänkbart scenario – ett eventuellt barn som blir till, innan man har sex.

Jag har varit tonåring själv, och vet att hela grejen med sex är så sjukt spännande och lockande då. Tanken på att låta bli om man nu skulle kunna ha sex framstår som helt galen! Men det är trots det faktiskt helt okej att vänta. En genomsnittlig människa har sex över tvåtusen gånger under sitt liv, så du kommer att hinna uppleva mycket även om du börjar som 19-åring och inte som 14-åring.

Sen kan det också vara bra att veta att även om det snackas mycket om sex i tonåren, är det fler än de flesta i den åldern tror som inte har sex första gången förrän de är 18 år eller äldre. Särskilt bland killar är det väldigt få som har haft sex redan på högstadiet, så känn ingen press eller stress, och tro inte att du är onormal om du inte varit med någon förrän långt senare. Jag var själv 18 när jag förlorade oskulden, om du undrar.

När man faktiskt är mogen är så klart individuellt. Det viktigaste är att du aldrig gör något mot vare sig din eller din partners vilja, och att allt som ni gör är genuint lustfyllt, skönt och sker av helt fri vilja. Min personliga erfarenhet är också att sex är mycket bättre med någon som man genuint tycker om, så det finns kärlek med i bilden också och inte bara kåthet.

Sen finns det så klart inga ”regler” för det, man får både som kille och som tjej ha sex med vem man vill och av vilken anledning man vill, utan att någon har rätt att döma en för det, så länge som alla inblandande är frivilliga och över 15. Även om sex brukar vara bättre med känslor inblandade är det okej att ha sex bara för att det är skönt. Vissa tycker fortfarande, trots att det är 2018, att det inte är lika okej för tjejer som för killar att ha sex bara för att det är skönt. Det är faktiskt en riktigt korkad åsikt, alla har lika mycket rätt till sin sexualitet oavsett kön och läggning, så var inte en av dessa.

Ett nej är alltid ett nej

Ett nej är alltid ett nej. Det är nog det allra viktigaste jag kan tala om för dig när det gäller sex. Detta gäller oavsett om nejet kommer från någon annan eller från dig. Säger någon att den inte vill ha sex så innebär det att man lägger ner och backar bort. Detta gäller oavsett hur personen ifråga är klädd, oavsett hur nykter personen är, och oavsett vad ni tidigare har pratat om att ni vill göra. Om en tjej eller kille har klätt av sig naken tillsammans med dig, och kanske till och med börjat ha sex med dig, och sedan säger ”nej, nu vill jag inte mer”, så gäller detta nej. Utan undantag. Och glöm som sagt inte att detta även gäller dig själv – du har oavsett omständigheter aldrig någon skyldighet att ha sex med någon om du inte verkligen vill.

Hela inställningen ”nej betyder nej” innebär också att man aldrig någonsin får förutsätta att frånvaron av ett nej betyder ja. Tänk till exempel att du och en partner precis skall börja ha sex, men så kanske hen är jättetrött och somnar. I det här läget kan du anta att hen egentligen ville ha sex med dig, och hen har ju inte sagt nej. Men när hen sover finns inte längre möjligheten att säga nej, eller visa om hen ändrar eller ångrar sig. Då skall du respektera den personen nog mycket för att lämna personen ifred, och inte röra hen på något sexuellt vis överhuvudtaget – precis som du själv nog skulle vilja bli respekterad om rollerna vore omvända, eller hur?

Att inte ta frånvaron av ett nej som ett automatiskt ”ja” innebär så klart också att du aldrig skall ta på någon på ett sexuellt vis (till exempel genom att klappa på rumpan eller ”råka” röra vid ett bröst) utan att ha fått en väldigt tydlig indikation på att personen ifråga verkligen vill det och skulle tycka om ifall du gjorde det.

Det här är så klart ganska lätt i teorin, men svårare i verkligheten. Hur vet man egentligen om någon verkligen vill? Det är ju inte som om folk efter att ha hånglat en stund uttryckligen brukar säga ”nu vill jag ha sex med dig”. Visst, det kan hända, men oftast inte. Det viktigaste är väl att aldrig ta något för givet, att aktivt försöka känna av vad den andra personen verkar vilja, och vid minsta osäkerhet antingen faktiskt fråga (”är det okej om jag gör så här?”) eller backa bort och lägga ner. Har man hånglat i en halvtimme är det rimligen okej att försiktigt pröva att smeka lite över ett bröst eller rumpan och se vilket gensvar man får. Om personen du är med då drar sig undan, flyttar din hand, eller på minsta lilla annat vis verkar obekväm, så slutar du och gör inte om det mer vid det tillfället.

I verkligheten är det inte ens så här ”lätt”. Jag nämnde tidigare att det finns vissa som menar att tjejer som gillar sex och tar för sig av det är sämre än de tjejer som avstår, trots att tjejer så klart får gilla sex precis lika mycket som killar. De här dumheterna gör att tjejer ibland vill verka som att de inte vill ha sex, för att de skall framstå som ”ordentliga” tjejer, fast de egentligen vill. Då kan en tjej lite halvhjärtat säga nej för syns skull, men om killen hon är med fortsätter försöka övertala henne till sex så kan hon ha det utan att hon behöver framstå som en ”dålig” tjej. Då är det ju han som har fått henne till att ha sex…

Det här innebär att killar som är påstridiga och inte alltid respekterar ett första nej faktiskt kommer att få ha sex oftare än killar som beter sig schysst och respektfullt. Att som en av de bra killarna se detta kan så klart kännas jävligt surt och orättvist, och kanske även fresta till att bete sig lika illa själv. Gör inte det. Kom ihåg att det aldrig är rätt att vara en skitstövel och behandla andra människor illa, än mindre så av rent själviska skäl. Eftersom du faktiskt inte kan avgöra vilken tjej som spelar svårflirtad och vilken tjej som verkligen inte vill, har du ingen rätt att pusha på om och när du får ett nej. Och kom ihåg att även om de påstridiga killarna kanske får ligga mer, är det också de som får vissa tjejer att hata killar och män, och de som hamnar inför domstol anklagade för sexuella övergrepp.

Det är dock sekundärt, den enda anledning du behöver till att alltid respektera ett nej är att det är det rätta att göra. Tänk extra mycket på det särskilt om du har druckit alkohol, för då är man som regel sämre på att kontrollera och behärska sina impulser. Tänk också på att inte tycka illa om de tjejer som uppvisar det här beteendet, det är ju faktiskt mest synd om dem som inte får leva ut sin sexualitet som de vill utan att få skit för det.

En sista kommentar är att om och när du väl har sex med en samtyckande, frivillig partner, innebär det faktum att du skall vara lyhörd och alltid respektera ett ”nej” eller ett ”jag vill inte det där” inte att du måste vara fullständigt passiv. Du får visa vad du vill, och vad du tycker om, och pröva dig fram kring vad den andra personen tycker om. Det är få som uppskattar sex med någon som verkar rädd för att röra vid dem.

Balansen mellan att vara en engagerad och aktiv sexpartner och samtidigt i alla lägen respektfull kan helt ärligt vara svår, särskilt som alla människor har olika sexualitet med olika gränser och olika saker de tycker om. Men det är alltid bättre att vara för försiktig än inte tillräckligt försiktig, och så länge du kommer ihåg det och faktiskt pratar med din partner om vad ni bägge vill och tycker om, så kommer det att ordna sig.

Därför skall du skydda dig

Det där med kondom kan kanske kännas lite pinsamt och knöligt, men det spelar ingen roll. Du ska använda kondom när du är med någon, särskilt om det är någon du inte är ihop med och känner väl. Det finns två anledningar till det. Den ena är att det tyvärr finns ett antal sjukdomar som kan smitta via sex, och det går väldigt sällan att se vem som är smittad. Flera av dessa sjukdomar är väldigt obehagliga (du kan ju bildgoogla ”könsherpes” om du vill…) och vissa av dem går heller inte att bota. Ett exempel är just herpes, som man i så fall kommer att få utbrott av till och från under resten av sitt liv. Även HIV är sexuellt överförbart, och även om den sjukdomen är ganska ovanlig och det finns bra bromsmediciner mot den, så kan man faktiskt dö av den.

Så för din egen och andras hälsas skull – ha kondom. De går att köpa på vilket apotek som helst, och i kassan eller vid hygienartiklarna på de allra flesta större mataffärer. Det är ingen som kommer att tycka att du är konstig eller pinsam om du köper kondomer, så var inte rädd för att göra det. Det är trots allt ditt ansvar att se till att du har kondomer, inte din partners.

En annan anledning är att det utan kondom faktiskt finns en risk att en tjej du är med blir gravid. Det är fysiskt fullt möjligt för två 13-åringar att råka orsaka en graviditet. Om det händer, kommer ni att behöva välja mellan att avsluta vad som annars skulle ha blivit ett liv, vad som skulle ha blivit ditt barn, eller mellan att bli föräldrar väldigt, väldigt tidigt.

När man är ung är det meningen att man skall upptäcka världen, ta för sig av livet, kanske resa, jobba eller plugga utomlands, dra iväg på äventyr med kompisar och så vidare. Även om föräldrar älskar sina barn, och inte någonsin ”ångrar” dem, så behöver du ändå vara medveten om att allt det där man annars kan (och brukar vilja) göra som ung är väldigt, väldigt svårt om man har ansvaret för ett litet barn.

Sen behöver du också vara medveten om att eftersom det är tjejer/kvinnor som är gravida, har de hela beslutsmakten kring vad som händer. Blir en tjej gravid när ni har sex, och du inte vill behålla barnet, spelar det ingen roll. Bestämmer hon sig för att behålla barnet så blir du pappa vare sig du känner dig redo eller ej. På samma sätt är det om du faktiskt skulle vilja behålla ett barn som blir till på det viset, men inte hon. Då får hon göra abort vare sig du vill eller inte. Ytterligare ett skäl till att inte ta några onödiga risker, så använd kondom.

Du kanske kommer att höra någon töntig kille i din närhet säga något om att det inte skulle vara lika skönt med kondom, kanske något om att ”det är som att äta kolan med pappret på”. Tro inte på det, skillnaden är så marginell att det inte spelar någon roll. Och om du faktiskt får ligga med någon du tycker om och är attraherad av, kommer det garanterat att vara mer än tillräckligt skönt alldeles oavsett. Så oroa dig inte för det.

Din sexualitet är också viktig och okej

Särskilt om man läser tidningar eller vissa bloggar på nätet, kan det framstå som att manlig sexualitet enbart är något dåligt. Det är män som våldtar, tafsar och lurar sig till sex, brukar det heta. Delvis är det så klart sant, det är mestadels män som uppvisar de beteendena. Samtidigt är de flesta män så klart inte alls sexualförbrytare, utan alldeles vanliga, hyggliga killar med en lika legitim och naturlig sexualitet som den genomsnittliga kvinnan.

Att män och kvinnors sexualitet skiljer sig åt betyder inte att mäns sexualitet är sämre, bara att den är annorlunda. Där kvinnor ofta behöver ha mycket känslomässig närhet innan de vill ha sex, använder män ofta sex som ett sätt att visa just känslomässig närhet. Det brukar ibland beskrivas som att ”killar bara bryr sig om sex”, vilket inte är riktigt rättvist. Kom ihåg att det inte är fult att vilja ha sex, så länge som man respekterar ett nej och inte försöker övertala någon att göra något de faktiskt inte verkar intresserade av.

Män är också i genomsnitt mer visuellt styrda, och tycker oftare om att se vad man gör tillsammans. Det brukar ibland beskrivas som att män är enkelspåriga och fantasilösa, vilket inte heller det är särskilt rättvist. Det är inte fel att vilja se personen man tänder på och njuter tillsammans med.

Jag kunde ge fler exempel, men det är egentligen inte de specifika exemplen som är det viktiga här. Alla har som sagt en individuell sexualitet, och du behöver ju inte alls vara en ”typisk” kille/man i det avseendet. Det som är viktigt är att hur din sexualitet än ser ut, så skall du inte skämmas för den eller tro att den inte är ”fin” nog. Den är garanterat naturlig, och det är inget konstigt med att du vill få utlopp för den på ett sätt som du njuter av. Var tillsammans med någon som vill att du har det skönt, det är du värd.

Men igen, kom ihåg att vad du än gillar och vad du än gör, så skall det ske under former där alla inblandade är vuxna (i det här sammanhanget alltså över 15) och frivilliga, och respekterar varandras behov och rätt att säga nej.

Porr

Det är inte fel eller fult att vilja titta på porr, eller att bli upphetsad av det. Nästan alla människor tittar faktiskt på porr, både män och kvinnor, och även sådana som du kanske inte tror att gör det. Din lärare, din tränare, din mamma, dina kompisars föräldrar… Så om du tycker det är spännande och upphetsande behöver du inte skämmas över det.

Men det du verkligen måste komma ihåg är att precis som actionfilm bara är på låtsas, så är porr också bara på låtsas. Visst finns det saker som kan likna riktigt sex, men det är också mycket som skiljer. För det första så finns det verkligen alla sorters porr, med saker som väldigt få tänder på i verkligheten, men som man kanske kan tro att är normalt när man ser det på nätet.

För visst, det finns faktiskt folk som tycker det är upphetsande att bli talade till på ett argsint sätt, bundna, smiskade och till och med kissade på. Inget av det är heller fel eller fult, så länge som alla inblandade är frivilliga vuxna. Dock är det inte särskilt vanligt att folk tycker om de sakerna, och du kan och ska inte förutsätta att de beteenden du kan se i porr är något som en verklig tjej eller kille du är med gillar. Även om det till exempel finns tjejer som gillar när killen kommer i hennes ansikte, så finns det minst lika många som tycker att det är en aning äckligt och inte alls vill det. Du behöver komma ihåg att de som medverkar i porr i de allra flesta fall är betalda skådespelare, som kan låtsas tycka om saker fast de egentligen inte gör det.

I verkliga livet vill de allra flesta ha alldeles vanligt sex, med snälla ord och snälla smekningar, mycket kramar och kyssar och med känslomässig närhet som en viktig del. Precis som med det mesta annat som har med relationer och sex att göra, så är det viktigaste att prata med varandra. Det kanske kan kännas lite nervöst eller pinsamt att berätta vad man själv tycker om och vill, eller att fråga vad hen tycker om och vill, men det är värt det. De flesta tycker om att ha en partner som bryr sig tillräckligt mycket om dem för att fråga, och man har så klart skönare tillsammans om bägge vet vad den andre tycker om.

Precis som jag tidigare skrev att det nog är klokt att inte ha sex innan man är åtminstone 15 år, är det egentligen inte en så dum idé att vänta även med porr till dess. Då är man lite mer mogen och kan lättare förstå skillnaden mellan verkligt och påhittat. Men om du tar del av porr innan dess, kom ihåg att det är på låtsas, och inte en särskilt bra avbildning av riktigt sex och vad riktiga människor tycker om.

Onani

Det finns absolut inget skamligt, fult eller otillåtet med att onanera. Det är fullständigt naturligt, och ett bra sätt att komma på vad man tycker är skönt. I princip alla tonåringar, både killar och tjejer, onanerar ärligt talat mest hela tiden, och det är fullständigt okej.

Det enda man behöver komma ihåg är att onani, precis som all annan sexualitet, är något som ingen skall behöva ”utsättas” för mot sin vilja. Så när du onanerar, se till att du kan få vara ifred, så att ingen behöver råka promenera in mitt i det hela. Förutom att du antagligen hade tyckt att det kändes pinsamt, så kan det faktiskt vara jobbigt för den som promenerar in.

Sen är det också så att om du inte redan har fått sädesvätska så kommer du snart att få det, vilket innebär att det finns ett ”städbehov” när du onanerar. Det är inte särskilt roligt (för till exempel din mamma eller jag) att ta hand om fläckiga sängkläder, kläder eller papperstussar efter någon annans onani, så lös det på ett snyggt och sanitärt sätt, och visa att du tar ansvar för dig själv. Ett annat konkret tips: Om du onanerar ofta på ditt eget rum, glöm inte att vädra emellanåt, för annars så känns det faktiskt på lukten.

Nu blev det kanske lite av ett förmaningstal här, men det viktigaste är ändå att så länge andra inte behöver påverkas av ditt onanerande är det bara att ge sig hän, helt utan skam eller skuld.

Att komma för snabbt

Det är inte helt ovanligt för killar att ha problemet att det ibland går för dem snabbare än de vill när de har sex med någon. Det kan bero på en mängd olika orsaker, där nervositet kanske är den allra vanligaste, och är helt naturligt. Det är kanske inte så många som alltid har det problemet, men det har nog hänt alla killar åtminstone vid något tillfälle.

Om och när det händer, gör inte en onödigt stor grej av det. Det är ingen katastrof, inte slutet på världen. Dessutom kan det (om det händer) vara bra att komma ihåg att samlag verkligen inte är det enda sättet man kan ha sex på, eller göra det skönt för varandra på. Vill du kunna göra det skönt för den du är med även om det råkat gå för dig fortare än du tänkte dig, går det att använda både händer och mun till det. Den typen av omtänksamhet är dessutom oftast väldigt uppskattad.

Om man vill, så går det att träna på att undvika att det händer. Till exempel när man onanerar, genom att försöka vara nära (men utan att faktiskt komma) så länge som möjligt. Samtidigt är den allra bästa lösningen på ett sådant problem att ha sex under trygga och avslappnade former tillsammans med någon man litar på, tycker om och känner sig accepterad och omtyckt av. Då brukar det som regel vara lättare att ha bra sex på alla möjliga vis, inte bara för att det blir lättare att kontrollera eventuell nervositet.

Att inte kunna få stånd

Ett annat faktiskt ganska vanligt problem är att inte kunna få stånd alls. (Jag inser att det som 13-åring, när man annars har stånd mest hela tiden vare sig man vill eller inte, kan låta verklighetsfrämmande, men det är faktiskt sant.) Samma sak här, i princip alla killar har upplevt detta vid något eller några tillfällen, och oftast är nervositet eller prestationsångest orsaken.

Man kan kanske få uppfattningen att det här inte är ett vanligt problem. Detta då det i media ofta framställs som att ”killar alltid är redo”, och många killar dessutom tycker det är pinsamt att prata om och därför inte vill erkänna att det hänt dem. Jag kan dock lova dig att det är vanligare än du tror.

Samma gäller här som för om det råkar gå för dig för snabbt: Det är ingen katastrof, inte slutet på världen. Ta det med en klackspark och gå vidare, din partner kommer i så fall sannolikt uppskatta att du är trygg i dig själv nog att inte bli nojig över det. Och återigen finns det ju andra sätt man kan göra det skönt för sin partner på, om man vill. Kom bara ihåg att om du faktiskt inte vill ha sex, och det är därför du inte får stånd, har du aldrig en skyldighet att ”ställa upp”.

…och avslutningsvis: Det allra bästa och enklaste sättet att slippa även detta problem, är så klart att ha sex under trygga och avslappnade former tillsammans med någon du litar på, tycker om och känner dig accepterad och omtyckt av.

Det är ditt liv – lev det väl!

Det finns säkert hundra saker till jag kunde eller borde berätta, men nu har jag fått med lite av det viktigaste, i alla fall.

Att jag har skrivit alla de här sakerna till dig är för att jag verkligen tror på att det är bra saker för dig att veta. Jag har naturligtvis minst lika många fel och brister som alla andra, och har så klart inte lyckats följa alla dessa råd i varje enskilt ögonblick av mitt liv. Men jag tror verkligen att om du lyckas ta till dig det jag här har skrivit, så kommer du framför allt att trivas bättre med ditt liv men även upptäcka att andra trivs bättre med dig, både som vän och som partner.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att dessa ord är bara just det, ”råd”. Ännu i några år står du under min och min mammas översyn, och får finna dig att du ibland faktiskt måste göra som vi säger. Men du är snart vuxen fullt ut, och då bestämmer du över dig själv. Det innebär att ditt liv är just det, ditt liv, att leva som du vill och önskar utifrån eget huvud.

Följaktligen väljer du själv hur mycket av det jag har skrivit som du låter påverka dina val och dina beteenden, och det finns inte så mycket jag eller någon annan kan säga om det. Jag vill förvisso att du försöker vara en anständig, snäll och respektfull människa, men hur du väljer att försöka vara det är upp till dig.

Oavsett vad du tar till dig, finns det en sista sak jag behöver säga som är minst lika viktig som allt det andra, om inte mer:

Lev väl, och lev mycket! Njut av livet, utforska, upptäck och var nyfiken. Lär dig saker, upplev saker, lär känna människor. Fundera över hur världen funkar, och varför, och gör samma sak med dig själv. Ta reda på vad du tycker om och brinner för, och gör mycket av de sakerna. Utveckla dina styrkor som person, och var medveten om dina svagheter. Tillåt dig att älska och att skratta, och var inte rädd för att få ett blåmärke eller två, varken på utsidan eller insidan – de läker faktiskt allihop med tiden…

Livet kan ibland vara svårt eller ledsamt, men det kan också vara alldeles fantastiskt och underbart, och det är i stor utsträckning faktiskt du själv som väljer hur det blir. Så gå in för att leva livet fullt ut, och se glädjen i det, för det är du värd!

Älskar dig,
Pappa

 

*   *   *   *   *

Det här blir med all sannolikhet det sista inlägget på den här bloggen. Dels känner jag att jag på generell nivå nog har sagt det mesta jag har att säga rörande könen och deras interaktioner, dels har jag inte längre riktigt energin som krävs för formatet.

Jag tycker att det här inlägget fungerar fint som slutpunkt, givet att det på många sätt ganska väl sammanfattar hur jag ser på vad manlighet är och bör vara.

Tack för att ni har läst. Lev väl!

Annonser

Goda råd är dyra – men SvD:s är gratis!

Till och med annars ganska sansade SvD har i dagarna hoppat på folkbildningståget, och vill fostra Svea rikes män till goda, feministiska medborgare. De gör så genom ”10 enkla råd”.

Det skulle naturligtvis vara möjligt att ifrågasätta artikelns förnumstiga och von oben-aktiga ton, eller hur ansvaret för rollfördelning inom en relation som vanligt helt verkar tillskrivas män, som om kvinnor inte har möjlighet/förmåga att föra sin egen talan. Men för all del, varför inte ge ”lektionen” en ärlig chans? Dock på villkor att jag, trots att artikelns inledning förmanar mig att låta bli, får dela med mig av några speglade råd riktade till kvinnor. Det måste ju ändå vara det mest jämställda, eller?

Ergo: dags för lite självrannsakan, både för män och kvinnor!

Råd 1: Köp kläder till kidsen

Kan du bli stridspilot bör du även ha förmåga att notera detaljer som att ungen behöver nya vinterskor eller att det gått hål på galonisarna. Registrera och gå sedan, utan påtryckning, till affären.

Rådets rimlighet: Det går väl att diskutera hur många män som faktiskt kan bli stridspiloter, och om den färdighetsnivån verkligen krävs för att hålla koll på skoslitage, men fair enough. Rådet är inte orimligt, då en snabb empirisk omvärldskontroll gör gällande att det i många förhållanden fortfarande är mammorna som förväntas ha bäst koll.

Alternativt råd till dig som kvinna: Köp prylar till underhåll av hus/bil. Kan din karl förväntas klara av att synka familjekalender och barngarderober, kan du säkert ha koll på om verktygslådan är komplett, ifall bilen saknar glödlampor i reserv, eller om det finns motorolja till gräsklipparen i garaget.

Råd 2: Läs böcker av kvinnliga författare

Att läsa är att resa sägs det. Varannan damernas är ett enkelt rättesnöre att hålla sig till om du vill komma längre än till husknuten. Gäller för övrigt alla kulturyttringar.

Rådets rimlighet: Nu är ju det här Sverige, och inte Nordkorea. Följaktligen står det folk fritt att konsumera vilken kultur de vill, utan påbud. (Kan någon påvisa att kvinnliga författare i utgivnings-stadiet diskrimineras av bokförlag är det en annan femma, men vad folk sedan väljer att läsa är faktiskt upp till dem.)

Alternativt råd till dig som kvinna: Inget. Kvinnor får nämligen också konsumera exakt vilken kultur de vill, 100% kvinnligt skapad om de så önskar.

Råd 3: Undvik könade aktiviteter

Om du nu nödvändigtvis vill kolla på herrfotboll så ta med din dotter till Manchester och inte bara din son. Och engagera dig i damidrottens orättvisa förutsättningar alldeles oavsett kön på dina ungar.

Rådets rimlighet: Första halvan är absolut rimlig. Det verkar dumt att förutsätta vad ens barn har för intressen utifrån deras kön – bättre att fråga dem. Andra halvan skulle gå att diskutera i ett helt eget inlägg, men lite kort: Ja, det finns orättvisor kring fördelning av träningstider i t.ex. ishallar. Nej, det är inte orättvist att damfotbollsspelare tjänar mindre än herr-dito. När 95 000 kvinnor fyller läktarna (och tiotals miljoner kvinnor fyller TV-sofforna) när Real Madrids och FC Barcelonas damlag spelar El Clásico, då löser sig det problemet av sig själv…

Alternativt råd till dig som kvinna: Lär dina barn (särskilt dina döttrar, om du har några) att tävlan och prestation är något positivt, och att det är okej att ha vinnarskalle. Det är inte bara mäns ansvar att uppfostra barnen till handlingskraftiga, driftiga vuxna.

Råd 4: Är du rasist är du inte feminist

Använd inte feminism som ett slagträ i ett rasistiskt resonemang. Rannsaka dig själv, har du aldrig lyft ett finger för ökad jämställdhet så inbilla dig inte att du är bättre än ”andra kulturer”.

Rådets rimlighet: Jag tror nog ändå att de flesta saudiska kvinnor skulle anse att en måttligt engagerad svensk man har en snäppet bättre kvinnosyn än en måttligt engagerad saudisk man, men det kanske bara är jag…? Dessutom är det nu en gång för alla inte ”rasism” att påpeka att hederskulturen är starkare i vissa andra länder än här, och att stark hederskultur är av ondo.

Alternativt råd till dig som kvinna: Avfärda inte män som försöker prata om sina känslor och upplevelser som kränkta. Detta gäller särskilt om du kallar dig feminist, och säger att feminismen vill göra gott för bägge könen. Män äger nämligen sin livsupplevelse lika mycket som kvinnor äger sin. Är du för jämställdhet är du alltså inte förtjust i uttrycket ”vita, kränkta män”!

Råd 5: Sätt dig i passagerarsätet

Lämna över ratten till oss, i åtta av tio fall är det mannen som kör bilen i heteroförhållanden trots att ni i högre utsträckning överskattar er körförmåga, tar risker och orsakar bilolyckor.

Rådets rimlighet: Det är helt riktigt att män är överrepresenterade i olycksstatistiken. Konstigt nog verkar många kvinnor ändå rätt nöjda med att lämna över körningen (särskilt långa, tröttsamma sådana) till sina manliga partners.

Alternativt råd till dig som kvinna: ”Jag kör, älskling. Det är bara 45 mil, så unna dig du en skön tupplur någon timme!” (Du behöver inte ens tala om för honom att det egentligen är för att slippa oroa dig för hans riskbenägenhet bakom ratten.)

Råd 6: Gratulationer undanbedes vänligt men bestämt

Gratulera inte din mamma/dotter/fru/flickvän/sambo/väninna med blommor på internationella kvinnodagen.

Rådets rimlighet: Okej då. Visst, kvinnor i Sverige har bättre hälsa, lever längre, skattar sin egen livslycka högre än vad män gör, har till skillnad från män ett positivt skattenetto, blir klart mer sällan hemlösa eller en siffra i självmordsstatistiken, samt råkar ut för betydligt färre dödliga eller svåra arbetsplatsolyckor, så en gratulation i sig kanske inte är helt orimlig…? Dock är blomstergåvor på ett givet datum bara för att det förväntas vara så enligt mig en sjukt oromantisk företeelse, vilken med fördel kan hoppas över.

Alternativt råd till dig som kvinna: Vet du, det där med att ”alla andra dagar är mansdagar” börjar bli sjukt gammalt… Förhållandena jag nämnde i förra stycket stämmer ju faktiskt 365 dagar om året. En ganska tveksam räkmacka här i livet för män, alltså, så du kanske kan bespara dig den kommentaren?

Råd 7: Bli en Hem & Skola-förälder

Ta chansen, bli den första mannen i världshistorien som sköter insamlingen och införskaffandet av presenter till skol- och förskolepersonal. Och se på samma gång till att anmäla dig till föräldrarådet (när du går på mötena undvik att sola dig i din egen glans som enda man i sällskapet).

Rådets rimlighet: Rimligt – om man utgår från att män i samma utsträckning som kvinnor anser att det behöver fixas med insamlingar och presenter. Om inte handlar det ju faktiskt om att kvinnor får ta ansvar för en kvinnlig prioritering, inte om ett gemensamt ansvar för en gemensam prioritering.

Sedan kan ett vänskapligt tips vara att inte förutsätta att män som engagerar sig gör det för att ”se bra ut”. Dels finns det faktiskt pappor som har ett genuint intresse i sina barn, även om jag förstår att detta kan vara svårt att ta in för folkbildande feminister. Dels tenderar låga förväntningar tyvärr att ofta vara självuppfyllande.

Alternativt råd till dig som kvinna: Det är ofta så att den förälder som tillbringar mest tid hemma också är den som har/får bäst koll på familjevardagen. Kanske skulle du alltså inte göra lika stora anspråk på föräldraledighet och deltidsmöjligheter som tidigare, utan släppa mer av denna tid till din man? Istället kan du ta lite större ansvar för familjeförsörjningen, så slipper han känna att han bär det ansvaret själv. Han hade antagligen uppskattat det.

Råd 8: Sno ihop en håruppsättning

Lär dig fläta hår.

Rådets rimlighet: Absolut rimligt. Om barnen vill få hjälp med en fläta är det bra ifall bägge föräldrarna vet hur man gör.

Alternativt råd till dig som kvinna: Lär dig skruva in en frispark i bortre burgaveln, göra trick med en mountain-bike, eller bygga ihop den där Lego-borgen. Om barnen vill ha hjälp/delaktighet i någon av dessa sysslor är det bra ifall bägge föräldrarna vet hur man gör.

Råd 9: Grina

Prata om känslor. Gråt när du är ledsen. Krama också dina manliga bekanta om du gör det med dina kvinnliga.

Rådets rimlighet: Absolut rimligt. Män likaväl som kvinnor borde ge (och tillåtas ge) utlopp för sina känslor.

Alternativt råd till dig som kvinna: Lär inte dina barn (särskilt inte dina döttrar) att flickor och kvinnor behöver särskilda hänsyn, som vore de bräckligare och mindre kapabla individer än män. Lär dem att ta en motgång, att fightas för sig själva, och att inte förutsätta att världen är ohjälpligt tweakad till deras nackdel.

Oh, and one more: Ligg med de där männen som gråter, så att de egenskaperna faktiskt blir premierade på riktigt. Att berömma manlig mjukhet, men välja sexparters med mer traditionell manlig framtoning, är en papperstiger. Men det visste du väl redan?

Råd 10: Dra inte ”Inte alla män!”-kortet

Bli inte kränkt efter att du läst detta.

Rådets rimlighet: Amen, sister! Folk borde verkligen lära sig att inte vara så lättkränkta.

Det är lite som när Patrick Swayzes karaktär i ”Road House” uppmanar sina utkastare att alltid låta ord rinna av dem, och någon frågar ”men om de kallar min mamma för en hora, då?”. Swayze svarar kolugnt med motfrågan ”tja, är hon det då?”. Poängen är att antingen så finns det skäl att ta åt sig (inte för att horor är mindre värda, det var bara ett exempel) eller så gör det inte det. Om det inte finns skäl att ta åt sig – låt bli.

”Road House”, alltså… Livsvisdom, rundsparkar OCH Jeff Healey i samma rulle. Finkultur FTW!

Alternativt råd till dig som kvinna: Mina alternativa råd till kvinnor har överlag varit skrivna i samma anda som originalen till män, dvs. förnumstigt och åtminstone delvis utifrån kollektiviserande, könsstereotypa antaganden. Eftersom du säkert håller med mig både om att folk borde vara mindre lättkränkta, och om att en konstruktiv jämställdhetssträvan inkluderar även mäns perspektiv, blir du så klart inte kränkt av detta. Istället inser du rimligheten i att om män förväntas vara lyhörda inför vad som kan uppfattas som ”pekpinnar” bör detsamma så klart även gälla kvinnor.

*   *   *   *   *   *   *   *   *   *

Som ni har märkt var jag ovanligt raljant och lättsam idag. Ta därför inlägget för vad det är: Delvis en lättsam drift med SvD:s tämligen fåniga artikel, delvis en genuint menad påminnelse om att mynt tenderar att ha två sidor, och att detta är klokt att minnas.

Som ett PS gör jag bedömningen att jag för egen del får ”godkänt” på 7-8 av punkterna, lite beroende på hur man räknar. Jag kan inte göra flätor, okej? Det är ett odiskutabelt poängtapp. Vidare har jag nog aldrig hållit i någon presentinsamling till pedagogerna, även om jag förvisso sprungit på en lång rad föräldraråd, informationsmöten, föräldramöten och utvecklingssamtal. Kanske ett halvt rätt på den, då?

En halv poäng skulle jag ha kunnat tappa på bokläsandet. Den facklitteratur jag läser är väldigt jämnt könsfördelad, enligt en snabb okulär besiktning av bokhyllan därhemma, men mina skönlitterära favoriter är dock nästan samtliga män. Men, eftersom detta som sagt är ett land inräknat i den fria världen, och inte en totalitär stat, så får jag läsa vad fanken jag vill. Inget poängavdrag där, alltså…

Till sist brukar jag i ärlighetens namn dra ”inte alla män”-kortet ganska frekvent. Mest för att samtliga påståenden som kan inledas med ”alla män” är precis lika korkade som alla som kan inledas med ”alla kvinnor”. (Jag är lite allergisk mot dumhet, förstår ni.)

I övrigt kan jag bocka av kryssrutorna, så säg 7/10 strängt räknat. Jag tänker att den feminist som vill kritisera mig för detta utfall i så fall själv bör kunna leva upp till av minst lika många av mina råd. Allting annat vore att kasta sten i glashus, och en så pass destruktiv syssla måste ju rimligen osa av ”toxic masculinity”…?

 

”Ta lite jävla ansvar”

Häromdagen fortsatte LUF sin aktuella ambition att lägga motioner som upprör. Denna gång inte genom något riktigt lika magstarkt som att föreslå legaliserad nekrofili, utan genom att föreslå införandet av juridisk abort för män. Marcus Nilsen, LUF Väst:

”Motionen kom från en grupp tjejer och LUF Väst har ställt sig bakom förslaget. Det är viktigt att diskutera mannens roll vid graviditeter.” Enligt Marcus Nilsen finns det i dag män som inte vågar säga att de inte vill ha barn, eller inte vill vara delaktiga i föräldraskapet, när deras partner blir gravid. ”Det finns typexempel på att man tar det lite för lättsamt och inte är så tydlig med hur engagerad man vill vara. Det är viktigt att män är ärliga med sina intentioner. Med det här förslaget finns det ett tydligt juridiskt beslut.”

Det finns naturligtvis ett antal aspekter av konceptet juridisk abort, som tål att fundera på. Skall det vara möjligt både i och utanför ”fasta” relationer? Bör det vara helt omöjligt att ångra sig? Vad blir konsekvensen för de barn som får höra att deras biologiska far inte ville vara med i deras liv?

Med detta sagt är idén ändå inte särskilt ologisk eller långsökt. Kvinnor har genom aborträtten full kontroll över om de vill vara förälder eller inte. Ensamstående kvinnor har även möjlighet att lämna bort ett fött barn till adoption.

För män finns inte motsvarande möjlighet. Ett one night stand som slutar med en graviditet lämnar kvinnan med makt att avgöra mannens livsöde. Hon har rätt att kräva faderskapstest som om det utfaller positivt gör honom underhållsskyldig, trots att det inte ger honom automatisk rätt till vårdnad. Mannen kan heller inte begära faderskapstest just i syfte att vinna vårdnad.

Detta skickar onekligen en ganska tydlig signal om att kvinnor av vårt samhälle anses vara den primära föräldern. Jag kan ha synpunkter på det, men förstår att både A) hur samhället historiskt har sett ut, samt B) att det nu faktiskt är kvinnor som bär barnet i sin kropp 9 månader, bägge påverkar vad som faktiskt är juridiskt rimligt.

Även om jag anser att det finns mycket som kan bli bättre avseende underhållsskyldighet och vårdnad, är jag alltså öppen för att juridisk abort kanske inte bör vara lika enkelt/självklart som fysisk abort. (Jag är som bekant helt för en stark, kvinnlig aborträtt.)

Med det sagt blir jag ganska ledsen när jag läser en reaktion likt denna:

Har man varit med och skapat ett barn tar man ansvar för det barnet. [—] Det finns nämligen ett mycket enkelt sätt att undvika faderskap om man absolut inte vill ha det. Man kan låta bli att ha penetrerande, oskyddat sex.

För någonstans så är det lite vad det handlar om. Mäns rätt till penetrerande sex utan ansvar. Igen. Och jag är ledsen om det nu är jag som låter gnällig istället, men just det där är jag i ärlighetens namn rätt trött på att se som argument.

Den man som inte vill bli förälder får se till att skydda sig. Ta lite jävla ansvar.

En inställning likt denna – som knappast är ovanlig från feministiskt håll – är problematisk av flera anledningar. Kanske främst för att det bygger på en väldigt trist syn på kvinnlig och manlig sexualitet, då det framstår som att det är männen som eftersträvar/vill ha sex, och kvinnor som tillhandahåller det. Det är väl inte som att inte även kvinnor uppskattar ”penetrerande sex” vid tillfälle?

Sedan erbjuder förhållningssättet mer tråkig kvinnosyn, i det att de verkar förutsättas vara mindre kapabla att ta ansvar för sina egna val. Om en man och en kvinna, bägge kapabla, självbestämmande vuxna, frivilligt har oskyddat sex med varandra, varför är det då bara mannen som förväntas ta ansvar för att undvika föräldraskap?

Det går ju faktiskt alldeles utmärkt att undvika mödraskap också, inte bara faderskap, genom att på olika sätt skydda sig (eller kräva att motparten gör det, om preventivmedlet i fråga är kondom). Grejen är ju bara den att kvinnor inte behöver ta samma ansvar, eftersom de har aborträtt.

(…vilket de som sagt skall ha. Vidare kan jag väl understryka att nej, jag tror inte att abort är något kvinnor gör lättvindigt eller tycker är kul, eller att de flesta kvinnor faktiskt inte tar det där ansvaret. Precis som de flesta män gör.)

Det är ändå en rätt tvivelaktig pekpinne att avkräva det manliga könet ett ansvarstagande man som kvinna inte vill/behöver ta. Om villkoren vore helt lika rent principiellt, utan biologiska hänsyn kring graviditeten som sådan, vore den approachen en utmärkt slippery slope ledande till besvärande vassa argument mot just kvinnlig aborträtt. Antingen har bägge könen en skyldighet att ta ansvar för att undvika föräldraskap, eller så får bägge könen stå sitt kast…

För att knyta ihop säcken: Det är inte självklart att juridisk abort är en praktiskt genomförbar (eller ens etiskt självklar) idé. Innan man sågar idén med hänvisning till att män helt enkelt får ”ta lite jävla ansvar”, bör man dock fundera på vilken effekt det har.

Vi män kanske är trögtänkta grottmänniskor i många feministers ögon, men vi kan känna igen dubbla standards när vi ser dem. Att utmåla kvinnor som mindre kapabla och/eller mindre avkrävda att ta ansvar, och ändå anse att biologin kring graviditeter skall ge kvinnor juridisk gräddfil avseende föräldraskap, är ett dubbelfel som knappast lär vinna många fäders hjärtan.

PS. Här skiljer vi på sak och person. Jag har som synes definitivt synpunkter på Charlottes ”ta lite jävla ansvar”-inlägg, men förväntar mig att hon möts med respektfull och saklig ton i eventuella kommentarer. Hon har (utan att det skall förstås som en förutsättning för artigt bemötande) för övrigt även skrivit texter jag har tyckt varit mycket bra ur mans-perspektiv.