”Ta lite jävla ansvar”

Häromdagen fortsatte LUF sin aktuella ambition att lägga motioner som upprör. Denna gång inte genom något riktigt lika magstarkt som att föreslå legaliserad nekrofili, utan genom att föreslå införandet av juridisk abort för män. Marcus Nilsen, LUF Väst:

”Motionen kom från en grupp tjejer och LUF Väst har ställt sig bakom förslaget. Det är viktigt att diskutera mannens roll vid graviditeter.” Enligt Marcus Nilsen finns det i dag män som inte vågar säga att de inte vill ha barn, eller inte vill vara delaktiga i föräldraskapet, när deras partner blir gravid. ”Det finns typexempel på att man tar det lite för lättsamt och inte är så tydlig med hur engagerad man vill vara. Det är viktigt att män är ärliga med sina intentioner. Med det här förslaget finns det ett tydligt juridiskt beslut.”

Det finns naturligtvis ett antal aspekter av konceptet juridisk abort, som tål att fundera på. Skall det vara möjligt både i och utanför ”fasta” relationer? Bör det vara helt omöjligt att ångra sig? Vad blir konsekvensen för de barn som får höra att deras biologiska far inte ville vara med i deras liv?

Med detta sagt är idén ändå inte särskilt ologisk eller långsökt. Kvinnor har genom aborträtten full kontroll över om de vill vara förälder eller inte. Ensamstående kvinnor har även möjlighet att lämna bort ett fött barn till adoption.

För män finns inte motsvarande möjlighet. Ett one night stand som slutar med en graviditet lämnar kvinnan med makt att avgöra mannens livsöde. Hon har rätt att kräva faderskapstest som om det utfaller positivt gör honom underhållsskyldig, trots att det inte ger honom automatisk rätt till vårdnad. Mannen kan heller inte begära faderskapstest just i syfte att vinna vårdnad.

Detta skickar onekligen en ganska tydlig signal om att kvinnor av vårt samhälle anses vara den primära föräldern. Jag kan ha synpunkter på det, men förstår att både A) hur samhället historiskt har sett ut, samt B) att det nu faktiskt är kvinnor som bär barnet i sin kropp 9 månader, bägge påverkar vad som faktiskt är juridiskt rimligt.

Även om jag anser att det finns mycket som kan bli bättre avseende underhållsskyldighet och vårdnad, är jag alltså öppen för att juridisk abort kanske inte bör vara lika enkelt/självklart som fysisk abort. (Jag är som bekant helt för en stark, kvinnlig aborträtt.)

Med det sagt blir jag ganska ledsen när jag läser en reaktion likt denna:

Har man varit med och skapat ett barn tar man ansvar för det barnet. [—] Det finns nämligen ett mycket enkelt sätt att undvika faderskap om man absolut inte vill ha det. Man kan låta bli att ha penetrerande, oskyddat sex.

För någonstans så är det lite vad det handlar om. Mäns rätt till penetrerande sex utan ansvar. Igen. Och jag är ledsen om det nu är jag som låter gnällig istället, men just det där är jag i ärlighetens namn rätt trött på att se som argument.

Den man som inte vill bli förälder får se till att skydda sig. Ta lite jävla ansvar.

En inställning likt denna – som knappast är ovanlig från feministiskt håll – är problematisk av flera anledningar. Kanske främst för att det bygger på en väldigt trist syn på kvinnlig och manlig sexualitet, då det framstår som att det är männen som eftersträvar/vill ha sex, och kvinnor som tillhandahåller det. Det är väl inte som att inte även kvinnor uppskattar ”penetrerande sex” vid tillfälle?

Sedan erbjuder förhållningssättet mer tråkig kvinnosyn, i det att de verkar förutsättas vara mindre kapabla att ta ansvar för sina egna val. Om en man och en kvinna, bägge kapabla, självbestämmande vuxna, frivilligt har oskyddat sex med varandra, varför är det då bara mannen som förväntas ta ansvar för att undvika föräldraskap?

Det går ju faktiskt alldeles utmärkt att undvika mödraskap också, inte bara faderskap, genom att på olika sätt skydda sig (eller kräva att motparten gör det, om preventivmedlet i fråga är kondom). Grejen är ju bara den att kvinnor inte behöver ta samma ansvar, eftersom de har aborträtt.

(…vilket de som sagt skall ha. Vidare kan jag väl understryka att nej, jag tror inte att abort är något kvinnor gör lättvindigt eller tycker är kul, eller att de flesta kvinnor faktiskt inte tar det där ansvaret. Precis som de flesta män gör.)

Det är ändå en rätt tvivelaktig pekpinne att avkräva det manliga könet ett ansvarstagande man som kvinna inte vill/behöver ta. Om villkoren vore helt lika rent principiellt, utan biologiska hänsyn kring graviditeten som sådan, vore den approachen en utmärkt slippery slope ledande till besvärande vassa argument mot just kvinnlig aborträtt. Antingen har bägge könen en skyldighet att ta ansvar för att undvika föräldraskap, eller så får bägge könen stå sitt kast…

För att knyta ihop säcken: Det är inte självklart att juridisk abort är en praktiskt genomförbar (eller ens etiskt självklar) idé. Innan man sågar idén med hänvisning till att män helt enkelt får ”ta lite jävla ansvar”, bör man dock fundera på vilken effekt det har.

Vi män kanske är trögtänkta grottmänniskor i många feministers ögon, men vi kan känna igen dubbla standards när vi ser dem. Att utmåla kvinnor som mindre kapabla och/eller mindre avkrävda att ta ansvar, och ändå anse att biologin kring graviditeter skall ge kvinnor juridisk gräddfil avseende föräldraskap, är ett dubbelfel som knappast lär vinna många fäders hjärtan.

PS. Här skiljer vi på sak och person. Jag har som synes definitivt synpunkter på Charlottes ”ta lite jävla ansvar”-inlägg, men förväntar mig att hon möts med respektfull och saklig ton i eventuella kommentarer. Hon har (utan att det skall förstås som en förutsättning för artigt bemötande) för övrigt även skrivit texter jag har tyckt varit mycket bra ur mans-perspektiv.

Annonser

One comment

  1. Kände omedelbart igen citaten från Charlottes blogg. (Har ett antal kommentarer som blivit pubbade där, men också ett antal som ännu inte blivit släppta, fast de är tidigare än några av kommentarerna som pubbats. Go figure.)
    Jag ser dubbelmoralen som mycket problematisk. Skrev för över två år sen en inlägg med mitt eget förslag till en lösning: Olika kön, olika lag: Den heliga abortens oundvikliga asymmetri – Den slutgiltiga lösningen | Genusdebatten, den är fullt fungerande, men alltför mycket i strid med invanda tankesätt för att någonsin tas på allvar. Tyvärr.

Dela gärna med dig av din åsikt, men tänk på att bemöta andra som du själv skulle önska bli bemött!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s