Det är inte rasistiskt att…

Av naturliga orsaker är migrationspolitiken synnerligen på tapeten när detta inlägg skrivs. Med den senaste månadens takt av asylsökande som når Sverige, behöver det byggas bostäder motsvarande en stor svensk stad varje år för att möta behovet. Migrationsverket har i dagarna skrivit upp sin kostnadsprognos för perioden 2016-2019 till 270 miljarder kronor.

Samtidigt råder det ingen tvekan om att det nu också är fler människor än på mycket länge som (i Europas närhet) faktiskt behöver fly från umbäranden, och att ett humant Europa nu bör acceptera större insatser och uppoffringar än normalt. IS härjningar och inbördeskriget i Syrien är genuina humanitära katastrofer, och även Nordafrika är instabilt. Många lämnar allt bakom sig, och sätter sig inlåsta under däck med sina småbarn för att (ofta mot saftiga avgifter) transporteras över ett riskfyllt Medelhav. Att tro att en stor andel av dessa gör så främst för att de är sugna på lite svenska bidrag är direkt oförskämt.

Båtflyktingar

Detta är fonden för ett rejält infekterat diskussionsklimat i migrationsfrågan här i Sverige. På ena flanken återfinns en mer hardcore SD-falang, som med varierande framgång försöker dölja en genuint rasistisk agenda bakom fejkad omtanke om redan svenska medborgare. På den andra en identitetsvänster som helt tappat greppet om verkligheten, och menar att alla som ens andas ett ljud om gränser, volymer eller kulturella skillnader är toknazister som förtjänar att hängas ut varhelst möjligt.

I mitten står den stora massan och ruskar rådvillt på huvudet. Här återfinns allt från socialliberala humanister som tänker att lite budgetkontroll kanske inte är så dumt i alla fall, till moderata SD-väljare som mest signalröstar utifrån oro över den förda politikens konsekvenser, utan att egentligen ha issues med invandrare som sådana.

De röster som länge satt (åtminstone den mediala) tonen är de på vänsterkanten. Även om en viss attitydförändring de senaste månaderna har kunnat skönjas, har det i media länge behandlats som ett genuint rasistiskt ställningstagande om någon dristat sig till att ifrågasätta den ändlöst öppna famnens politik. ”Rasist!” är en anklagelse som utsatts för minst sagt galopperande inflation. I syfte att försöka bidra med lite sans i detta infekterade område, tänkte jag försöka förtydliga lite vad som är rasism och inte. Låt oss börja med en något vid, men ändå skapligt duglig definition av rasism:

RASISM: När en person bär på negativa fördomar, sprider negativa schablonbilder, eller uttrycker nedvärderande åsikter om någon annan, grundat på den andres etnicitet, geografiska ursprung eller kulturella tillhörighet.

Hyggligt enkelt att greppa, eller hur? Jag skulle gissa att de flesta av er kan skriva under på den beskrivningen. I så fall är det på sin plats att förtydliga följande: Det är inte rasistiskt att…

Kritisera en religion
I sig en fråga som kanske inte är direkt kopplad till migration, men som ändå är besläktad. Dagens flyktingar härstammar ofta från områden där religion har en större roll i samhället än här, och religionskritik brukar emellanåt utmålas som rasistisk.

Vi har religionsfrihet i Sverige. Det innebär att var och en är fri att tro på vad vilken/vilka gudar de vill, utan att detta skall begränsa deras medborgerliga rättigheter och friheter. Det ändrar dock inte på det faktum att var och en har full frihet att kritisera, ja, till och med spefullt driva med, alla de religioner de så önskar. En kommentar i stil med ”alla manliga muslimer är våldtäktsmän” är rimligen att se som rasistisk, men det är inte rasistiskt att hävda att det finns problem med kvinnosynen inom många grenar av abrahamitisk religion. (Tvärtom, om man menar allvar med sin humanism/feminism är det snarare en skyldighet.)

Sverige skall därtill föreställa en sekulär stat. Det innebär att precis som ens religion inte skall minska ens rättigheter, skall den heller inte minska ens skyldigheter. Det är alltså inte rasistiskt att avkräva samma respekt för grundläggande samhällsvärderingar från alla, oavsett religion. (Religion är ett val, och inte en medfödd egenskap. Jämför med tanken på särlagstiftning för olika politiska åskådningar, så framgår det vilken korkad tanke det är att tillåta religiöst grundad särlagstiftning.)

Diskutera volymer/kostnader för migration
Visst finns det de som gömmer sig bakom ”vi har inte råd, utan måste ta hand om våra egna först”, utan att vare sig ha koll på faktiska kostnader eller ens bry sig nämnvärt om våra egna. (Personligen ser jag t.ex. få så kallade ”Sverigevänner” som arbetar för att förbättra läget för svenska hemlösa/tiggare.)

Detta innebär nu inte att man är rasist bara för att man diskuterar kostnader och/eller volymer. En stat värd att respektera bör givetvis bära sin del av ansvaret för en globalt trygg och human värld, och i nuläget innebär detta att en generös flyktingpolitik bör föras. Samtidigt har en stat primärt ansvar för sina egna medborgare, och hur stora hjärtan dess innevånare än må ha är statens resurser inte obegränsade. En klok och ansvarstagande stat bryr sig om sin ekonomi (hej, Grekland!) och tar inte på sig större åtaganden än man har råd med.

När Migrationsverket talar om 100 000+ asylsökande årligen de kommande åren, och säger sig behöva 270 miljarder under 2016-2019 för att säkra verksamheten, är det inte rasistiskt att diskutera hur detta skall finansieras – det är sunt förnuft. Notera att jag inte säger att det inte går att finansiera, bara att 270 miljarder är mycket pengar. Den posten gör hur man än räknar en rätt tydlig buckla i statsbudgeten, och den bucklan behöver fyllas med pengar från något annat område. Landets innevånare har rätt att veta hur staten har tänkt sig att göra detta.

Jag hade ett kort meningsutbyte på Twitter häromdagen, där en person konstaterade att hen i nuläget ”…inte ens vill diskutera kostnader; de är sekundära, nu är det medmänsklighet som är det viktiga”. Jag frågade då om hen skänkte hela sin egen inkomst till biståndsarbetet kring flyktingkatastrofen, eller om hen behöll någon del för att sörja för den egna familjen? Föga förvånande fick jag inget svar. Diskussionen belyser dock min poäng: en medkännande person skänker i nuläget mer än vanligt till biståndsorganisationer, men det finns fortfarande en budget att förhålla sig till. Om det inte är rasistiskt att bry sig om sin privatbudget – ja, då är det heller inte rasistiskt att bry sig om statsbudgeten.

Förespråka hjälp på plats
Ett av SD:s standardgrepp är att förorda hjälp på plats, som (bättre) alternativ till att ta emot och hjälpa flyktingar här i Sverige. Det går naturligtvis (och i vissa fall antagligen med visst fog) att misstänka att denna inställning har mindre med vad som verkligen är effektivt att göra, än med att man vill slippa ha ”sådana där andra” som kommer hit och stör den ljushyllta hegemonin. Samtidigt behöver detta inte vara den enda anledningen till en preferens av hjälp på plats, och det finns forskare som hävdar att det faktiskt är mer effektivt att hjälpa i närområdet.

Personligen anser jag förvisso att det ena inte behöver utesluta det andra, och att Sverige kan (och bör)  ha en generös asylpolitik för de som ändå tar sig hit, även om vi bistår med finansiering till hjälp i närområdena. Dock är det tillåtet att vara av annan mening, och även om det går att se en ovilja att hjälpa även här på hemmaplan som snål, behöver motivationen bakom en sådan inställning inte bottna i faktisk rasism.

Ta avstånd från identitetspolitik och ”tolkningsföreträde”
Även detta egentligen en punkt utan direkt koppling till migration, men som ändå har beröringsytor.

Framför allt inom den politiska vänstern har identitetspolitiken fått fäste, och människor reduceras till företrädare för ett givet attribut, t.ex. då etnicitet, kön eller religion. Kopplat till detta talas det även om ”tolkningsföreträde”, där endast personer med egen erfarenhet av vad det än må gälla har rätt att yttra sig om ämnet ifråga. Som exempel bör bara troende få yttra sig om rimligheten i religiös särlagstiftning, eller folk av annan etnicitet om vad som egentligen kan sägas utgöra rasism.

Kritiken mot detta synsätt brukar primärt komma från liberalt håll, där man menar att människor bör ses som individer. Alla har vi unika erfarenheter, kunskaper och insikter, oavsett vårt ursprung eller våra yttre attribut, och alla bör ha samma grundläggande rättigheter och skyldigheter. Även om personlig erfarenhet säkerligen kan bidra till en bättre analys, är det ingen garanti för det.

I kollisionen mellan dessa två synsätt brukar det från vänsterhåll med viss regelbundenhet anföras att själva kritiken mot identitetspolitiken är rasistisk, eftersom den underkänner minoriteters rätt till tolkningsföreträde. Att det i själva verket är just identitetspolitiken (med sin reduktion av komplexa individer till symboliska bärare för ett givet yttre attribut) som när en överdriven fokusering på t.ex. etnicitet verkar gå vissa långt över huvudet. Att se människor som komplexa individer är rimligen mindre rasistiskt än att se dem som gruppmedlemmar, inte mer, och att anse att det är vad någon säger som avgör yttrandets värde, inte vem som säger det, borde vara en grundbult i ett fördomsfritt samhälle.

Ställa krav på migranter
När Folkpartiet för något år sedan diskuterade språkkrav som förutsättning för medborgarskap, rörde detta upp en hel del damm – fy, vilket rasistiskt förslag! Vän av ordning undrar vari det rasistiska ligger? Visst, om en flykting har skäl för asyl spelar det givetvis ingen roll om denne behärskar språket eller inte. Asylskäl är asylskäl, punkt. Om någon utan asylskäl däremot önskar få ett svenskt medborgarskap eller ett permanent uppehållstillstånd, vad är det då för konstigt med att ställa vissa krav på denne?

Sverige som stat har en moralisk (och i viss mån legal, utifrån rådande överenskommelser) skyldighet att ge asyl till behövande, och om vi på allvar vill vara en modern, globalt integrerad stat, bör vi även gå i bräschen för fri rörlighet. Vill man bo och/eller jobba här, kör! Sverige som stat har dock ingen som helst skyldighet att försörja andra länders medborgare, annat än under förutsättning att de beviljats asyl här. Om Medel-Schmidt från Hamburg vill flytta hit och arbeta, bör det vara helt okej, precis som för Medel-Suleiman från Irak. Om någon av dem istället vill flytta hit och uppbära bidrag, behöver de ha särskilda skäl till varför detta skulle beviljas.

Eftersom svenska staten inte har denna försörjningsskyldighet, är det heller inte orimligt att avkräva de som vill stanna här permanent vissa prestationer som syftar till att trygga deras självförsörjning. Detta kan vara i form av att ha skaffat ett jobb, eller visa att de lärt sig språket tillräckligt väl för att inom rimlig framtid kunna få ett jobb. Vi ställer liknande krav på redan svenska medborgare, vilka som regel inte heller de får uppbära bidrag under obegränsad tid, och/ eller utan motprestation. Varför skulle det vara mer ”rasistiskt” att ställa krav på folk födda utanför Sverige än på de födda här – båda grupperna bör väl ses som lika kapabla att handskas med krav?

Avrundning
Jag misstänker att några som läser detta (ironiskt nog) kommer att tro att jag skriver detta utifrån något slags rasistisk agenda, och att mitt syfte är att, som det brukar heta, ”normalisera rasismen”. Till er vill jag bara säga: jag beklagar; det måste vara jobbigt att ha så mycket otur när man tänker.

Det är ju liksom det som är själva min poäng – att resonemangen ovan inte kan sägas vara rasistiska. När folk tänder eld på flyktingförläggningar så är de dåden rasistiska. När folk från Mellanöstern på torgmöten skanderar om att knivmörda judar, då är de slagorden också rasistiska. När romer diskrimineras i lägenhetsköer, beror det på rasism. Att diskutera hur mycket den svenska statens flyktingmottagande får kosta, och hur/var pengarna gör mest nytta, är däremot inte ett dugg rasistiskt. (Om det vore det, skulle Sveriges finansminister per definition alltid vara rasist, även om denne så skulle råka vara en transsexuell, afghansk, genuscertifierad Miljöpartist…)

Det finns riktig rasism, som utgör ett riktigt problem. Att konstant skrika ”rasist!” åt folk som inte delar ens syn på statsfinanser, eller ens syn på var gränsen för yttrandefrihet/satir går, är att urvattna begreppet. Vill ni vara goda antirasister? Undvik då att själva bete er rasistiskt mot folk, och säg ifrån om/när ni ser verklig rasism. Det är inte svårare än så. Om ni istället lägger en massa energi på att försöka få andra att framstå som mer rasistiska än ni själva, tja, då handlar det om fåfänga snarare än om medmänsklighet…

Annonser

9 comments

  1. Bra text, en sak som jag reflekterar över när jag läser din text är att kulturell och religös tillhörighet är fruktansvärt nära besläktade inom vissa kulturer (har islam i åtanke) att klaga på religionen faller då in på kulturell tillhörighet och blir därmed rasistiskt? Blev Wallström rasist genom att klaga på Saudiarabiens medeltida lagar?

    Trevlig helg!

    1. Det där beror väl lite på vem man frågar… Det finns ju onekligen de som anser att religion är något så grundläggande och ”essentiellt” för en individ att det är ”rasistiskt” att kritisera religion. För mig är det lika dumt som att påstå att det är rasistiskt att kritisera politisk övertygelse och/eller val av favoritlag i Premier League. Ja, du kan indoktrineras i bägge fallen, men bägge är fortfarande fria val som du inte är naturgivet tvungen att leva upp till.

      Ta Sverige t.ex. Samhället bygger mycket på kristna traditioner/helgdagar, men att det därmed skulle vara ”rasistiskt” mot svenskar att kritisera t.ex. motståndet mot kvinnliga präster (som länge var starkt) inom svenska kyrkan är ett befängt påstående. På samma sätt är det inte rasistiskt mot någon från Mellanöstern att kritisera islam.

      1. Försökte ta den diskussionen med en muslimsk kille, tråkiga är att han blev backad av killar jag hade förväntat mig vara mer moderata muslimer.

        Hans argument var i princip att det var rasistiskt med all Islam-kritik.

        Mitt var att kritik mot religion pågått sålänge att det i princip är en del av den Svenska kulturen.

      2. Religion går inte fullt ut att jämföra med politisk övertygelse. De liknar varandra på så vis att en person sällan ändrar sin politiska övertygelse bara för att den t ex förbjuds, precis som med religion. Men de skiljer sig åt på så vis att ingen tror sig hamna i helvetet om man skulle överge sin politiska övertygelse!… Men en som är sant religiöst övertygad tror faktiskt det.

        Så nej, religion är inte lika valfritt som politisk övertygelse, även om den senare egentligen inte heller är valfri. Det man tror, det tror man.

        Men viktigare:

        Att säga ”De religiösa skrifterna skrevs för flera tusen år sedan, och vi bör inse att vissa saker är omoderna” är förstås inte rasism, men det är inte det som pågår idag! Det som pågår är en smutskastning av muslimer, i det man antar att de i stort sett fortfarande tänker som dessa tusenåriga texter, med ursäkten: ”Ja men titta! Det står ju i Koranen! De måste sluta vara muslimer för att kunna tänka modernt!”, på ett sätt som man inte kräver att kristna ska sluta vara kristna för att ta avstånd från t ex David Folkmördaren! (Av vars hus Jesus var.)

        1. Bilden av muslimer snedvrids nog tyvärr ofta av att svenska staten väljer fel samtalspartner. De breda lagren semi-sekulära, moderata muslimerna förbises, och de med mer konservativa åsikter ges plats i rampljuset.

          Sedan är det onekligen lite kluvet, det där med begäran om ”avståndstagande”… Som man (och därmed konstant utmålad som kollektivt delskyldig till varenda sexualbrott som begås) är det lätt att relatera till muslimernas frustration.

          Å andra sidan, om någon frågade om jag som ”kristen” (vilket vi i bred bemärkelse kan sägas vara i Sverige) tar avstånd från Westboro Baptist Church och deras homohat, skulle det aldrig falla mig in att se det som ”kristofobi” att ställa frågan, och jag skulle heller inte bli ”kränkt” av att få den. Jag skulle säga några väl valda ord om WBC och deras imbecilla ondska, och så vore det med det.

          Det finns givetvis gott om muslimska talespersoner som har tagit avstånd från islamism, men det är – som jag nämnde i början – för få av dessa som får stort publikt genomslag. Trist, för muslimer är en betydligt mer heterogen grupp än vad många västeuropéer idag verkar tro.

  2. Jag har lite issues med den här bloggtexten… Den verkar lite insiktslös!

    Jag håller dock med om principen i sig, att man inte ska överanvända begreppet rasism. Man ska ta ex inte nöja sig med att ropa rasist, som nån slags ursäkt för att slippa diskutera med någon!… Utan diskussion kommer vi trots allt aldrig framåt.

    Men… att t ex helt utelämna att det är väldigt lätt att idag gömma sin rasism bakom ”kritik av en religion”, när det är det som är vårt absolut största rasistiska kryphål idag, där en rasism av 30-talets tysklands mått håller på att sippra igenom……!! Det är aningslöst!

    http://karolinahagegard.blogspot.com/2016/02/terrorismen-i-paris-och-jag.html

    1. Hej Karolina, och tack för din kommentar!

      Tråkigt att höra att du finner texten ”insiktslös”, även om det naturligtvis är din fulla rätt att se det så. Jag tyckte jag försökte vara tydlig med att det finns genuin rasism som inte bör accepteras eller relativiseras. Visst finns det även de som (oftast utan vidare framgång) försöker gömma rasism bakom påstådd religionskritik.

      Två fel gör dock inte ett rätt, och att inte tillåta religionskritik (som ofta är relevant och av godo för ett samhälle som eftersträvar universella, mänskliga rättigheter) bara för att vissa missbrukar den, är ett misstag. Det här är ett område där vi behöver kunna hålla två tankar i huvudet om vi vill kunna undvika banal polemik och istället göra faktiska framsteg.

      1. Hej

        Ja, jag såg att du skrev att det FINNS genuin rasism.

        Och du såg väl att jag höll med om att man inte ska överanvända begreppet rasism, t ex för att undvika att diskutera religionskritik?

        Så långt är vi alltså överens. Skillnaden är att när vi ser oss omkring i samhället idag ser du ett behov av religionskritik, medan jag ser ett desperat behov av att stoppa en rasism och främlingsfientlighet av 30-talets Tysklands mått, som gömmer sig bakom begreppet ”religionskritik”…

        Vi håller alltså med varandras argument i sak! Men vi gör helt olika bedömningar av viktighetsgraden. Du säger att det FINNS rasism. Jag säger att rasismen är på väg att föra oss till en ny förintelse, om vi inte stoppar den här utvecklingen.

        1. Hej igen, Karolina!

          Bra att vi är överens om att religionskritik är lika tillåtet som rasism är dumt.

          När det gäller det vi inte är överens om, så har du helt rätt i att vi ser lite olika på hur dagsläget skall förstås. Till att börja med vill jag anföra att en viktig skillnad mellan Europa 2017 och Tyskland 1939 är att det idag faktiskt finns en illasinnad islamism* som vill Europa illa. 1939 fanns det inte en illasinnad sionism som ville Tyskland illa…

          * Inte att förväxla med islam eller muslimer i stort, jag pratar om expansiv, politisk islam. Den är inte representativ för hela religionen, men inte utan varken betydande stöd eller förmåga att ställa till skada.

          Sedan tror jag faktiskt inte heller att Europa kommer att göra om Nazi-Tysklands misstag fullt ut. Jag tror faktiskt inte att vi kommer att skicka muslimer till brännugnar som ett resultat av de motsättningar, fördomar och våldsdåd som nu existerar. Vi kommer möjligen att stänga våra gränser på ett hårt sätt, både för insmugglade terrorister och den mycket större flyktingström av genuint behövande som de ingår i.

          Det är i sig absolut illa nog, som liberal vill jag att rörligheten skall vara så fri som möjligt, och som människa att solidariteten med flyktingar skall vara god och få kosta pengar. (Sedan kan vi alltid diskutera hur dessa pengar bäst används, men det är en sekundär följdfråga.) Samtidigt är det enligt mig inte helt rimligt att dra den parallellen som du gör.

          Avslutningsvis vill jag anmärka lite på den halmgubbe du gör när du skriver: ”…när vi ser oss omkring i samhället idag ser du ett behov av religionskritik, medan jag ser ett desperat behov av att stoppa en rasism och främlingsfientlighet…”. Du får det att låta som att jag bara ser det ena behovet, vilket naturligtvis inte är sant. Att motverka rasism är av stor vikt, precis som det är att verka för genuint fri religionskritik.

          God fortsättning!
          // F.

Dela gärna med dig av din åsikt, men tänk på att bemöta andra som du själv skulle önska bli bemött!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s