Om Mansdagen, och friheten att hålla käften

Igår var det (som du, om du läser här, gissningsvis har full koll på) Internationella Mansdagen. Varje år när dagen infinner sig brukar den huvudsakliga debatten handla om huruvida dagen behövs eller ej – ”alla andra dagar är ju redan mansdagar…” – snarare än om de sakfrågor den är ämnad att lyfta.

I år var egentligen inget undantag. Även om vissa försökte lyfta dagens betydelse, och påpekade hur menlöst det är att kasta skit på den, fanns det andra som sågade dagen och framhöll dess (påstådda) brist på rättfärdigande. Vissa tycker till och med att dagen är värd att håna, och att ”mannen som fenomen måste bekämpas”.

Varför en mansdag

Att dagen behövs är i sig inget att orda om. Se punktlistan längst ner i det här inlägget, om du nu mot förmodan tvivlar. Det finns gott om problem, utmaningar och olyckliga öden som primärt drabbar män just för att de är män. Det jag har tänkte skriva om är istället hur det kommer sig att dagen tenderar att fastna i den beskrivna metadebatten. Varför är det ett sådant himla liv från vissa angående att dagen inte borde få finnas?

Det första motargumentet brukar vara det ovan citerade, att alla andra dagar är mansdagar. Männen har ju makten i samhället, och utövar förtryck gentemot kvinnor (och i varierande grad även mot alla andra som inte är vita CIS-män). Varför skall då män få ha en egen specialdag? Är inte det lite som om vita sydafrikaner under apartheid-tiden skulle ha haft en ”Vitas Dag”?

Här begår man i så fall tankefelet att missta omständigheten ”majoriteten av de med världslig makt är män” för ”majoriteten av män har världslig makt”. Det första är sant, det senare inte. Dessutom kommer den världsliga makten sällan utan trade-offs. Att män som grupp skulle vara överordnade kvinnor är (åtminstone här i det sekulära väst) ett teoretiskt luftslott utan hållbar grund.

Nästa motargument mot mansdagen brukar då vara att de problem som drabbar män är orsakade av männen själva, och av den påstått destruktiva mansrollen. Kontentan blir då att eftersom män drar olycka över sig själva, får de också skylla sig själva.

Att detta är en grandios uppvisning i bristande konsekvens verkar gå många förbi. Om mäns tillkortakommanden beror på en destruktiv mansroll, som de själva har makt att frångå, beror naturligtvis kvinnors tillkortakommanden på en destruktiv kvinnoroll, som de kan välja att frångå. Det senare skulle dock (om det framlades på allvar) viftas bort som dumheter, särskilt av den grupp som brukar vara snar att kritisera mansdagen. De skulle också ha en poäng, då ingetdera könet är fritt att kliva utanför konventionens krav – åtminstone inte med bibehållen konkurrenskraft på den evolutionära spelplanen.

Det är här vi börjar närma oss kärnan i min observation. Trots de uppenbara bristerna i de grunder för kritik mot dagen som brukar åberopas, finns det ändå gott om folk som spyr galla på den. Påfallande ofta är dessa angripare samma feminister som säger sig jobba för jämställdhet, och för friheten för bägge könen – män inkluderade – att vara sig själva, utan tvingande könsroller och stela konventioner. Mansdagen behövs inte, säger de, eftersom män redan är överordnade, och de problem som drabbar män är männens egen förskyllan. Om män bara kunde fatta att feminism är vägen till Det Förlovade LandetTM även för män, och stötta den feministiska kampen istället för att gnälla över de få och futtiga problem män dras med, skulle allt bli så mycket bättre!

Inkonsekvensen här ligger i synen på (och den förmenta friheten från) konventionell manlighet, och de krav den ställer på hur ”riktiga” män skall bete sig för att godkännas av kvinnor. Två nyckelord? ”Gnäll inte”. Bäst kanske detta illustreras av My Vingrens tweet från förra årets mansdag:

Vingren om mansdagen

En uppenbar komponent i konventionell manlighet (och tillika en av de komponenter som verkligen kan vara skadlig för de män som upprätthåller den) är stryktålighet, både fysiskt och mentalt. Vi skall inte visa svaghet och/eller sårbarhet, utan kunna ta smällar och tjuvnyp. Särskilt så om utdelaren är en kvinna. Om vi inte består det provet, inte bevisar vår förmåga att stå pall när hon behöver en förkämpe, är vi omgående diskvalificerade på den reproduktiva spelplanen. Vilken kvinna gillar en gnällspik…? Ja, visst skall han gärna vara känslosam och empatisk – mot henne, och när hon vill/kräver det. Han skall dock fortfarande vara härdad och tuff mot de krav som omvärlden ställer på honom.

Fenomenet är uppenbart. Hur skulle det annars komma sig att män som faktiskt försöker lufta sin sårbarhet, sin osäkerhet och sina rädslor buntas ihop under termen ”vita kränkta män”? Ett epitet som inte bara resulterat i Facebook-sidor och Twitter-hashtags, utan teaterpjäser och böcker därtill, så att allmänheten kan peka finger och skratta åt de svaga, patetiska män som inte bara biter ihop och tål stryk. So what om mångdubbelt fler män dör på jobbet, och so what om alla män kallas för våldtäktsman fast majoriteten aldrig ens tafsat på någon? Vad gnäller du för, du är väl ingen mes, eller…?

Kritiken mot mansdagen handlar alltså verkligen inte om någon kamp för att frigöra det manliga könet från ”patriarkala” konventioner. Tvärtom. Den handlar istället om en kamp för att bevara inslaget av stryktålighet i den konventionella manligheten. Män skall inte bekymra sig om sig själva – män skall bekymra sig om kvinnor.

De som huvudsakligen driver kampen är feminister likt My Vingren, samma sort som talar sig varma om hur en radikalfeministisk världsbild skulle innebära frigörelse för män. Ironin i det hela hade kunnat varit skrattretande, men skrattet fastnar dock i halsen. Detta eftersom män har problem och utmaningar som är både genuina och könsspecifika, och kampen för att likställa påpekanden om detta med ”gnäll” har en negativ effekt på mäns livskvalité och hälsa. Om något skall förbättras avseende mäns prövningar krävs nämligen två saker:

  1. Att män vågar erkänna sina utmaningar, svagheter och rädslor.
  2. Att kvinnor är villiga att lyssna, istället för att ”straffa” de män som sänker garden med gnällspik-stämpeln.

Att internationella mansdagen finns är ett steg mot punkt ett. Nu återstår bara att dagens bemötande visar på att även den andra punkten är möjlig…

Det var själva observationen/poängen jag ville göra. Nu till den redogörelse jag i början av inlägget utlovade, avseende varför mansdagen visst behövs: 

Visst beror vissa av punkterna i varierande grad på biologi snarare än sociala strukturer, men långt ifrån alla, och långt ifrån till 100%. Om någon ändå inte tycker att ovanstående punkter är värda uppmärksamhet, särskilt så om man tar hänsyn till den sammanlagda vikten av dem, har denne därför enligt mig förverkat sin rätt att säga sig arbeta för jämställdhet.

Alltså: det behövs en internationell mansdag. Sluta gnäll över att den finns. Som en riktig… nä, jag skojade bara. Män är precis lika starka/svaga som kvinnor, eftersom vi faktiskt också råkar vara människor – och därmed värda medmänsklighet.

Annonser

12 comments

  1. Bra spaning. Slutklämmen på min egen mansdagskrönika på AVFM handlar om samma sak. Feminismen är en falsk vän när den säger sig vilja ‘befria män från den negativa mansrollen’.

    Det finns inga tecken på det i praktisk handling. Feministers partnerval följer samma mönster som icke-feministers. En man som ej kan beskydda och/eller försörja göre sig icke besvär. Det talas om pappaledighet och sånt, men män kan ju inte bli pappor förrän de uppfyller de snäva krav som kvinnor ställer för att vilja ha sex med honom.

  2. Insiktsfullt och välformulerat, som vanligt!

    Ja, de som skriker högst och vildast om att dekonstruera den ”destruktiva mansrollen” är också de som är snabbast med att ta till ”vita kränkta män”-kortet när män ”gnäller”. De är uppenbart, möjligen utan att förstå det, livrädda för att leva i en värld där män inte lever i den traditionella mansrollen. En värld utan beskyddande män.
    Män som ”gnäller” hotar den rådande ordningen, ergo män hotar kvinnor, ergo män hatar kvinnor, ergo Breivik.

  3. Tack till er båda för lovorden.

    @Bashflak: Ja, alltså, visst finns det sociala konventioner, men det är ändå intressant att se hur ofta folk underskattar evolution(spsykologi) som faktor när det gäller varför könsrollerna ser ut som de gör.

    @ISM: Sant. Har aldrig sett ett lika tydligt förakt för manlig ”svaghet” som från de radikalfeminister som säger sig vilja ”befria mannen”. Spännande syntax error.

  4. Jag har ju ingen koll på den här bloggens trafik, men den förtjänar kopiösa mängder läsare. Vilket den kanske har?
    Noterar dock att det för det mesta är försvinnande få som kommenterar här, vilket kan ge intrycket att bloggen inte är så levande (eller intressant).
    ”Problemet” (nåja), som jag ser det, är att det du skriver är så genomtänkt. Det finns liksom inte så mycket att kommentera eller tillägga, mer än ”Kanonbra skrivet. Jag håller med”. Sällan eller aldrig några logiska luckor att peta i.
    Du borde bli lite mer korkad Fredrik! 😛

    Funderat på att skriva en bok?

    1. Åh, man tackar!

      …men nej, några kopiösa mängder trafik drar jag inte. En riktigt bra dag 300-400 unika besökare, en mer normal mellan 50-150.

      Det är nog som du säger: jag har för låg ”produktionstakt” och för lite pokemik. För min del är det dock okej – hellre få texter som jag kan stå för till 100% (och därmed inte dra så många läsare) än att vara Nyheter24 / Lady Dahmer… 😉

      Jo, givetvis har jag lekt med tanken att skriva en bok på temat jämställdhet / feminism / mansrörelse. Som snubbig kulturman är det klart att jag anser att världen måste få ta del, etcetera… 🙂

      Vem vet – kanske blir det av någon gång? Vore kul!

  5. Jag är kvinna och feminist och håller med dig till fullo. Många feministiska idéer handlar om att sudda ut könsroller, så som genusdagis. Jag tror det är vad som behövs för att ändra situationen, låta män bete sig på ett mer traditionellt kvinnligt sätt och kvinnor på ett mer traditionellt manligt sätt, om de vill, utan att bli ifrågasatta.
    Det är synd att visa feminister målar upp det som att feminism bara skulle vara för kvinnor och att andra tror på den bilden. Feminism står för jämställdhet.

    1. Hej K, och tack för kommentaren!

      Själv skulle jag ogärna prata om att ”sudda ut” könsrollerna, eftersom jag inte tror att det är vare sig möjligt eller önskvärt. Att bredda dem däremot, och att skapa större tolerans för ”avvikelser”, är absolut önskvärt. Mer om min syn på könsrollerna hittar du här:

      https://gendertruce.wordpress.com/foreslagen-lasning/konsroller-biologi-eller-social-konstruktion/

      När det sedan gäller din slutkläm, ”feminism står för jämställdhet”, så beror det väldigt mycket på vilken feminist / typ av feminism man avser. Visst finns det många som kallar sig feminister som verkligen vill bägge könen väl, men det finns även de som faktiskt föraktar män, och som enbart nyttjar termen ”feminism” som en ursäkt för att få slå tillbaka för upplevda oförrätter (vare sig det finns empirisk grund för den känslan eller ej). Mer om det här:

      https://gendertruce.wordpress.com/foreslagen-lasning/varfor-feminismkritik/

      1. Jag tror många underskattar hur negativt det påverkar jämställdhets-rörelsen när man stämplar feminism som något negativt. För då blir plötsligt också allt vettigt som feminister tar fram, stämplat som negativt. Många tror inte ens på att det finns några jämställdhets problem i Sverige idag, och argumenten är ofta att det bara är feministiskt dravel. Det är bara ”kränkta medelålders kvinnor som lipar”. Man kanske därför borde upplysa om att många feminister tar upp viktiga ämnen och bra lösningar på stora samhällsproblem. Men självklart ska man också erkänna att vissa feminister som du skriver utnyttjar termen, men det är inte vad feminism är. Termen feminism står för jämställdhet.

Dela gärna med dig av din åsikt, men tänk på att bemöta andra som du själv skulle önska bli bemött!

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s